Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Lopes samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enrico, som enligt Guds rådslut skall hava samma öde som
han. Paolo reser dit och väntar att finna en from man,
men finner i stället en vild rucklare, hängiven åt alla laster.
Och nu förtvivlar han. Eremiten blir rövare, och sedan
skildrar dramat hans och Enricos alla upprörande ogärningar.
Till sist blir Enrico gripen. Men trots alla sina brott har
han — äkta spanskt — bibehållit tron på Guds nåd,
avvisar djävulen, som mot priset av hans själ vill befria honom
ur fängelset, dör på schavotten en ångrande syndares död,
och därvid — så berättas det för Paolo — hörde man en
himmelsk musik, två änglar med utbredda vingar svävade
ned för att föra hans själ till himlen. — “Enrico? Den största
usling, som naturen någonsin skapat!“ — “Vad märkligt
ligger väl däri, Paolo, då Gud är barmhärtigheten själv?“
Men Paolo vill ändock icke tro, att det gives någon
förlåtelse för brottslingar som han och Enrico, han dör och
djävulen för hans själ till helvetet.
Denna frånstötande, bigotta medeltidslegend är här likväl
framställd med en poetisk kraft, som trots världsåskådningen
rycker läsaren med sig. Egendomligt nog är Tirso
emellertid icke bekant för sina bästa stycken, utan för ett av sina
avgjort sämsta, El Burlador de Sevilla y el combidado de
piedra. (Hädaren i Sevilla och stengästen) — om detta
stycke ens är av honom, vilket av både yttre och inre skäl
är ganska tvivelaktigt. Intet spanskt drama torde likväl,
tack vare Mozart och Molière, vara mera bekant, och vi
måste därför en stund uppehålla oss vid det.
För det första kan då anmärkas, att någon
“Don-Juan-saga“, på vilken Tirso skulle hava byggt sitt drama,
knappast funnits. Åtskilliga av namnen i dramat (Tenorio och
Ulloa) äro väl historiska, själva huvudmotivet — om
mördaren, som inbjuder den mördade till en fest — är visserligen
en gammal, ganska vida spridd legend, och det är ju möjligt,
att denna i Spanien knutits till en Don Juan de Tenorio, som
levat på Pedro den grymmes tid, men alla övriga sägner
om Don Juan äro alla senare än Tirsos drama, vars
huvudsakliga innehåll han troligen själv uppfunnit. Ej heller har
Tirso här — såsom man en tid fantiserade — i hjälten,
Don Juan de Tenorio, velat förkroppsliga sinnlighetens egen
bedårande makt. Syftet var vida enklare än så: att
framställa en av denna tids rucklande, övermodiga unga ädlingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
