Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Lopes samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall giva priset åt Corneille. Men ett är i varje fall säkert:
Las Mocedades del Cid hör till den spanska teaterns mest
betydande och karaktäristiska stycken.
En annan överlägsen dramatiker bland Lopes samtida var
dominikanermunken Gabriel Tellez, känd under
författarnamnet Tirso de Molina. Liksom sin mästare Lope har
även han skrivit ett försvar för det moderna spanska dramat.
Men detta är vida mera käckt utmanande, reglerna förkastar
han obetingat och finner dem onaturliga, sätter det spanska
dramat över det antika och anser, att Seneca och Terentius
stå vida tillbaka för “vår spanska Lope de Vega,
Manzanares ära, Kastiliens Tullius, vårt folks Fenix“. Vi, som
äga hans komedier, behöva ej gå i skola hos några andra,
och om än han själv i sina skrifter säger, att han blott av
eftergivenhet för hopens smak brutit mot de gamles regler,
så är detta endast ett uttryck för hans naturliga
blygsamhet. Men vi, hans anhängare, vörda honom såsom den nyare
komediens reformator.
Tirso var, såsom härav framgår, en hänförd beundrare av
Lope och har även bildat sig efter honom. Han äger också
mästarens rika fantasi, och liksom denne lägger han mera
vikt på den spännande handlingen än på karaktärsteckningen.
Ett fullkomligt bravurstycke i detta fall är Don Gil de las
calzas verdes (Don Gil med gröna byxorna), där varje ny scen
medför en överraskning och där man aldrig anar, “huru det
skall gå“. Att referera detta blixtrande glada lustspel, är
nästan omöjligt, ty referatet skulle i så fall bliva i det
närmaste så långt som stycket, så mättat på intriger och
förvecklingar är det, och hans virtuositet visas kanske bäst
därav, att man, först då man lagt stycket ifrån sig, märker,
att det så spännande lustspelet knappt har en enda karaktär,
utan att allt blott varit ett sprakande fyrverkeri. Men
samme man, som skrivit denna fars — ty något annat är
Don Gil knappast enligt vår terminologi — har också skrivit
El Condenado por desconfiado (Fördömd medan han
förtvivlat), där medeltidens hela föreställningsvärld ånyo träder oss
till mötes med en sällspord intensitet. Hjälten är en from
eremit, Paolo, som en gång drömmer, att han på den yttersta
dagen skall bliva fördömd, och så börjar han att tvivla på
Guds nåd. Djävulen tager då gestalt av en ängel och
uppenbarar för honom, att han i Neapel skall finna en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
