Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Lopes samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon sig ånyo och fordrar hämnd. Men konungen kan ej
straffa segraren, utan nöjer sig med att förvisa honom.
Åter förflyter ett år mellan den andra och tredje
jornadan, och Rodrigo har ånyo kallats till hovet. Då Ximena
nu för tredje gången uppträder med sitt krav, beslutar
körningen att pröva henne, ty han känner nu de båda
fiendernas kärlekshistoria. Ett bud medför en falsk underrättelse
om Rodrigos död, Ximena sjunker avsvimmad till marken
och förråder sig således. Men då hon fått veta bedrägeriet,
återfår hon sin energi och lovar nu sin hand åt den ädling,
som dödar Rodrigo. Därefter sker ett fullkomligt spanskt
avbrott i handlingen, och scenen växlar till en skog i
Galicien, där vi möta Rodrigo. En spetälsk ber om hjälp, men
alla draga sig undan, utom Rodrigo, som vårdar honom
såsom en broder. Så sker undret. Den spetälske tiggaren
uppenbarar sig såsom den helige Lazarus själv, som efter
att hava siat Rodrigos framtid, åter stiger till himlen. Nästa
scen för oss åter till verkligheten. Mellan Aragonien och
Kastilien pågår en strid om staden Calahorra, och denna
skall avgöras genom en tvekamp. Aragonerna hava till
sin kämpe utsatt den dittills oövervinnelige Don Martin,
kastilianarne Rodrigo. Ximena infinner sig, klädd i
festdräkt, vid hovet och låtsar där vara besluten att räcka sin
hand åt Don Martin, på vars seger hon säger sig hoppas.
Men så kommer ett bud, att en riddare från Aragonien
med Rodrigos huvud närmar sig slottet, och nu brister
Ximenas förtvivlan lös. Hos konungen bönfaller hon att
få draga sig tillbaka till ett kloster och icke behöva äkta
den man, som dräpt hennes älskade. Därmed är
upplösningen given. Riddaren “med Rodrigos huvud“ är
Rodrigo själv, som begagnat denna krigslist, och nu följer bröllopet
redan samma afton.
Det var detta så äkta spanska stycke, som Corneille sedan
klädde i fransk dräkt. Att därvid många skönheter skulle
gå förlorade, var naturligt, men det vittnar knappt om något
historiskt sinne att estetiskt väga de bägge styckena mot
varandra. Guillen de Castros Mocedades hade varit en lika
stor orimlighet på en fransk 1600-talsscen som Corneilles
Cid på en spansk. Att en romantisk smak skall föredraga
Guillen de Castros färgrika drama, är klart, liksom ock att
en fransman — med undantag för Victor Hugos tid —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
