Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Reuchlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och redan från början visade han, vart detta hebräiska
språkstudium kunde leda. Han vågade här kritisera
Vulgataöversättningen och försvarade sin djärvhet med den i
bibelkritikens historia så betydelsefulla satsen: “Jag dömer ej
om meningen såsom teolog, utan såsom grammatiker om
orden“. Klarast kommer denna rent vetenskapliga
ståndpunkt fram i orden: “Den helige Hieronymus ärar jag såsom
en ängel, Lira (en medeltida bibelkommentator) vördar jag
såsom en mästare, men sanningen tillber jag såsom Gud“.
I dessa ord ligger dock den nya vetenskapens
oavhängighetsförklaring! Och Reuchlin blev även den, som kom att giva
stridssignalen till humanismens första målmedvetna angrepp
på den medeltida världsåskådningen.
Den yttre anledningen till stridens utbrott var frågan om
“judarnes böcker“. Men denna tvist kom snart att utveckla
sig till en kamp om den vetenskapliga forskningens frihet
över huvud och delade det lärda Tyskland i två stora läger:
humanister och obskuranter.
Förloppet var i korthet följande. En döpt jude, Johannes
Pfefferkorn, hade med ursinnig förbittring vänt sig mot sina
forna trosförvanter, utgivit en följd av tyska nidskrifter
mot dem och verkligen lyckats framkalla en antisemitisk
rörelse, som hade sitt centrum i det ultraklerikala Köln,
vars universitet och dominikanerkollegium ivrigt ställde sig
på hans sida. Slutligen lyckades han utverka ett kejserligt
mandat, att judarnes böcker skulle konfiskeras. Av åtskilliga
anledningar kunde mandatet ej bringas i verkställighet,
och biskopen av Speier fick i uppdrag att döma i tvisten.
Denne infordrade nu yttranden från flera håll, och av dessa
gick särskilt det, som avgivits av kättardomaren Hochstraten
i Köln, ut på ett tillstyrkande av den av Pfefferkorn
föreslagna åtgärden. Även Reuchlin insände ett yttrande till
biskopen, men detta gick i rakt motsatt riktning. Med undantag
för några mot de kristna riktade nidskrifter, som judarne
själva ogillade, borde den judiska litteraturen visst icke
undertryckas och förstöras, ty flera av dessa skrifter voro för den
kristna tron ytterst värdefulla och tjänade, rätt tolkade, till
att bevisa dess grundsanningar. Men även om dessa böcker
kunde anses farliga, så hade kyrkan icke rätt att förstöra
dem, ty judarne voro ej kättare, utan annorlunda troende
medborgare i riket. Åtgärden kunde för övrigt aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
