Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den grekiska litteraturen - Den hellenistiska skönlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
homeriskt epos. Och även han sökte att i gärning visa
utförbarheten av sin teori. Det skedde med hans epos
Argonautika. Så till vida var ämnesvalet gott, att han
här upptog ett äkta grekiskt sagoämne av samma ålder
som Odysseen. Men denna saga var i själva verket en
mumie från forntiden, och Apollonios var ej nog poet att
kunna giva den liv. På den homeriska gudavärlden trodde
ej längre Apollonios’ rationalistiska tidsålder, och denna
gudavärld får därför här ett tycke av barockens blott
dekorativa Olymp. Och även det gyllene skinnet, om vilket
striden står, var för Apollonios’ samtid knappt mer än en
gammal saga, som ej längre intresserade någon. I själva
verket ligga diktens förtjänster icke i författarens försök
att reproducera Homeros, utan i hans anslutning till
Euripides. Homeros hade icke varit psykolog; han hade blott
skildrat, och hans gestalter stå framför oss såsom plastiska
marmorbilder. För Euripides däremot hade psykologien,
särskilt den kvinnliga, varit ett huvudintresse, och så var
det även för Apollonios. Det betydande i hans epos ligger
i teckningen av Medeias kärlek. Få dramatiska skalder —
säger en fransk kritiker — “hava med större allvar och
finhet tecknat den smärtsamma kampen i en ung flickas
själ mellan kärleken och plikten, dessa på en gång
upprörande och ljuva yttringar av en först icke observerad,
sedan bekämpad och slutligen triumferande lidelse, källan
till lycka och till smärta!“ Genom denna psykologiska
studie blev också Apollonios förebilden för Vergilius, då
denne i Eneiden skildrade Didos öde, och även ett annat
hellenistiskt drag går där igen: hjältens sentimentalitet och
hans brist på handlingskraft. Genom Vergilius blev
Apollonios slutligen mönstret först för kejsartidens romerska
epiker, som även anlitade honom direkt, och sedan för
renässansens ända fram till 1700-talet.
Men om Kallimakhos bestred möjligheten av ett nytt
homeriskt epos, visade han sig i andra fall mera villig att
upptaga den homeriska tidens poetiska former. Som vi
erinra oss, fanns det en samling s. k. homeriska hymner,
vilka i själva verket voro prooimier, med vilka de offentliga
deklamatörerna inledde de rhapsodier, som de föredrogo vid
de stora religiösa festerna. Dessa företog sig nu Kallimakhos
att efterbilda. Vi hava sex kvar av ett något växlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
