Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den grekiska litteraturen - Den hellenistiska skönlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaplynne. Några äro mytologiska berättelser, andra likna
mera böner och åter andra hava en mera lyrisk klang, men
alla utom en äro på hexameter. Såsom nu visats var syftet
med dessa hymner dock mindre ett poetiskt än ett politiskt,
och någon betydelse för eftervärlden hava de ej haft. Av
romarne efterbildades de icke, och i följd därav ej häller
av renässansen. Endast i Frankrike gjorde Ronsard ett
enstaka försök att skriva dylika hymner i Kallimakhos’ stil,
men detta efterföljdes ej av andra.
Större betydelse fingo de alexandrinska skaldernas elegier,
av vilka vi i olika fragment hava kvar vid pass hundra
verser. Den gamla elegien var, såsom vi minnas, en lyrisk
dikt, ett uttryck för en stark stämning, någon gång erotisk,
men oftare partipolitisk och patriotisk. Den nya
alexandrinska elegien var däremot episk och har egentligen blott
versmåttet — de elegiska distikha — gemensamt med den
gamla. Innehållet är alltid erotiskt och även frånsett denna
begränsning sällsport stereotypt: skalden klagar över sin
älskarinnas hårdhet och söker att finna sin tröst däri, att
även andra drabbats av samma olycksöde. Elegien blev i
följd härav en mytologisk dikt, som handlade om en av
sagans eller mytens erotiska förvecklingar. På grund av
genrens popularitet började man snart gå på jakt efter
dylika erotiska lokalsägner, och till dessa nödlidande skalders
behov utgav Parthenios en materialsamling av dylika
berättelser, Erotika Pathemata, som för den grekiska folksagans
historia har ett visst intresse.
De mest berömda alexandrinska elegiskalderna voro
Hermesianax och Kallimakhos. Men betydelse fingo dessa först
därigenom, att de efterbildades av Catullus. En av dennes
dikter, Berenikes hår, är troligen, såsom det antages, en
ren översättning från Kallimakhos. Innehållet är
karaktäristiskt för hovtonen inom den alexandrinska skaldekretsen.
Då Ptolemaios Euergetes drog ut på ett fälttåg, lovade
hans unga gemål Berenike att åt Aphrodite offra en
hårlock, så vida han oskadd vände tillbaka. Men de
artiga gudarna förvandlade locken till en stjärnbild, som
de lika artiga alexandrinska astronomerna döpte till
Berenikes hår. Genom Catullus övergick denna dikt till
världslitteraturen, och det var i anslutning till den, som
sedermera Pope skrev sin berömda Rape of the lock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
