Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Engelbrekt Engelbrektsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
304 Minnesbilder.
påfven sjelf erhållit vigning. Men konung Erik utnämde, en
efter annan, norska prester till Upsalastiftets styresmän.
I spetsen för 1,000 bönder kom Engelbrekt till rådsmötet i
Vadstena och förehöll rådet dess pligt att hålla med riket och
uppsäga konungen, som brutit de vilkor, under hvilka han
blifvit vald. Men dertill svarade herrarne nej. Då tog
Engelbrekt biskoparne i kragen och hotade kasta ut dem till
bönderna. »Unna oss lifvet och tag oss till fånga», badö de
i häpenheten, men Engelbrekt svor att, ville de behålla lifvet,
skulle de hålla med riket. Då gjorde de som han ville. Han
kände nog rådets svaghet och herrarnes obenägenhet att göra
böndernas sak till sin. Men blefvo ock de andra herrarne
endast omvända för nöds skull, en af dem fick på fullt allvar
upp sina ögon för folkfrihetens värde, för rättvisan i
Engelbrekts sak. Det var biskop Thomas, hvars vackra sånger om
Engelbrekt, om friheten, om troheten, ännu bära oss vittne
om hans fosterländska sinne.
Östgötarne slöto sig i Söderköping till befriarens här, som
nu kunde fortsätta sitt värf i tre afdelningar, åt Tjust, åt
Småland och Vestergötland. Engelbrekt köpte Örebro slott af
innehafvaren för 1,000 mark och gaf det åt sin bror Nils i
förvaring, drog till Axevalla, sände bud till vermländingarne, hvilka
intogo de tre pinofästena i deras landsända, vann
Norre-Hal-land, intog Falkenberg och Halmstad. Inom tre månader hade
nu hela landet nedom Mälaren blifvit befriadt från utländska
fogdar och deras fasta tillhåll brända samt ett danskt
landskap slutit sig till den svenska rörelsen.
Allt flere högättade män slöto sig under detta segertåg
till Engelbrekt. Karl Knutsson kom med, när bondehären
nått fram till hans trakt, Stegeholm, i hvars fruktlösa
belägring han tog verksam del. Folkrörelsen hade blifvit de
högättade rådsherrarne för stark, de måste vara med för att ej
alldeles mista ledningen.
Ledningen togo de också i de förhandlingar med konung
Erik, hvilka nu öppnades. Konungen hade kommit till
Stockholm, som från tre sidor inneslöts af Engelbrekt, hvarför han
hellre dagtingade än vågade en strid. Tolf riksens rådgifvare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
