Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Engelbrekt Engelbrektsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekt Engelbrektsson. 303
sen, reste de sig åter och drogo emot fästet Borganäs.
Midsommardagen brändes slottet, derpå drog bondehären mot
Köping, hvars slott äfven brändes.
Engelbrekt sammankallade nu vestmännen och hörde
deras mening om de utländska fogdarne. Vestmännen
slöto sig till dalkarlarne. Nu var Engelbrekt stark nog att
sända bref till frälsemän och herrar af rådet med hotande
uppmaning att sluta sig till resningen. Riddaren Nils
Gustafsson (Puke) var den förste som kom. Hans son Erik Puke
blef kort derpå Engelbrekts ifrigaste hjelpare, men genom sin
vilda häftighet till slut hans ofärd.
Vesterås gaf sig. Engelbrekt drog till Upsala att hålla
samtal med upländingarne. En väldig bondehär mötte
honom och hörde hans eldiga tal och maning att hjelpa riket
från träldom under utländska fogdar. Enhälligt slöto sig
upländingarne till Engelbrekt och tackade honom för hans
fosterländska tilltag. Nu fann sig Engelbrekt mäktig nog att
slå af en tredjedel af skatten. Sedan sände han bud till Erik
Puke, som hade Korsholm inne, och denne reste allt
Norrland med Åland och Österbotten, intog två slott och brände
det ena. Sörmländingarne i Gripsholms län tågade emot
Gripsholm som den tyske slottshern satte eld på och
sjöledes lemnade.
Sjelf drog Engelbrekt till Stockholm, fram på våren 1434,
men kunde med sin bondehär intet uträtta mot dess fasta
slott. Ett stillestånd afslöts med borgherren, Hans Kröpelin,
till in i november, hvarefter Engelbrekt drog emot Örebro,
Nyköping o. s. v., allestädes understödd af bönderna i de
orter han drog igenom, men i alla landskap följd af de mest
öfvade bland de unga dalkarlar, vestmän o. s. v., hvilka allt
ifrån föregående året tillhört hans här. I Vadstena hade
riksrådet beramat ett möte - något lifstecken skulle det väl visa
i dessa svåra tider! Biskoparne Sigge i Skara och Thomas i
Strengnäs hade skyndat dit från fredsunderhandlingar med
Holstein och Hansestäderna, biskop Nils i Linköping var också
der, och de förnämsta verldsliga herrar. Men erkebiskop hade
Sverige ej inom landet. Den af kapitlet valde var i
Kost-nitz, der han erhöll kyrkomötets erkännande, sedan han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
