- Project Runeberg -  Bilder och minnen /
302

(1889) [MARC] Author: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Engelbrekt Engelbrektsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

302 Minnesbilder.

i Sverige. Kung saknades nu äfven. Ingen under, att
sam-hällsräfsten begynte nedifrån.

»De fattige bönder i Dalarne bo»

hade länge af fogden Jösse Eriksson lidit utpressningar och
förtryck. Allt ifrån 1414 hade denne danske frälseman varit
fogde i Vesterås län och säkerligen många gånger stött emot
den svenska lagen och dess vårdare i dessa trakter.
Ändtligen tröt tålamodet, bönderna samlades och beslöto klaga sin
sak för konungen. Så hade de väl förr gjort, och utan
framgång, men nu begärde de biträde af en ansedd frälseman i
orten, väpnaren Engelbrekt Engelbrektsson. Honom badö de
åtaga sig de förtrycktas sak, och han lofvade göra sitt bästa.
Detta var 1432.

Engelbrekt drog till Kjöbenhavn och talade med
konungen. Han erbjöd sig att med sitt lif innestå för sanningen
af de anförda klagomålen, blott konungen ville kalla Jösse
Eriksson inför sin domstol och undersöka saken. Men
konungen nöjde sig med att hänvisa den klagande till det
maktlösa svenska riksrådet. Engelbrekt efterkom befallningen,
rådsherrar foro verkligen på konungens vägnar till Dalarne
och ransakade i målet mot fogden. Allmogens klagomål
be-funnos sanna, men konungen brydde sig icke vidare om saken
och ingen i Sverige brydde sig stort om riksens råd.

Då samlade sig bönderna för att hjelpa sig till rätt med
egen makt. Engelbrekt valde de till anförare och beslöto gå
man ur huse; en här af dalabönder kom verkligen ned emot
Vesterås, men riksens råd kom emellan och mäklade fred:
dalafolket skulle aldrig mer behöfva ge skatt åt Jösse
Eriksson. Då vände bönderna hem igen. Men vid midfastotid
1433 hade de erfarit att Jösse satt i orubbadt fogdebo. Snart
voro de åter på färd emot Vesterås, men åter afvändes faran
af riksrådet, som nu verkligen tog slottet ifrån Jösse och gaf
det åt en tysk grefve Hans af Eberstein. Men nu fordrade
dalamännen dessutom Jösse Erikssons bestraffning. När de
förvissat sig om, att icke ens någon rättegång emot honom
kommit till stånd och dertill uppskrämdes af ryktet att
konungen ärnade sända dem en ändå värre plågoande på hal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free