Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Engelbrekt Engelbrektsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekt Engelbrektsson. 305
svenske, danske, norske, skulle afdöma tvisten mellan kung
Erik och hans svenska rike.
Detta beslut fattades af rådet i november 1434; förr än
i sept. 1435 skulle domarenas utslag ej falla, men hur skulle
under tiden Sverige regeras? Härom hade de höge herrarne
ingenting bestämt, men till Arboga samlades i januari 1435
en allmän riksdag, icke blott prelater och frälsemän, utan
köpstadsmän och bönder derjemte, och nu valdes Engelbrekt
till rikshöfvidsman, hvarjemte särskild höfvidsman utsågs för
hvarje landskap. Nu var det Engelbrekt begynte gräfva en
graf mellan Östersjön och Mälaren, förbi Södertelje, ett
storverk som först vårt århundrade kunnat fuliföra.
Ehuru Engelbrekt numera måste räknas bland riksens
råd, var dock hans välde ingalunda behagligt för de anborna
rådsherrarne. De sökte derför att snarare, än enligt förra
öfverenskommelsen, få en uppgörelse med konungen till stånd,
och sex svenske rådsherrar mötte sex af Erik utsedde män,
i Halmstad, der de den 3 maj faststälde förlikningsvilkor:
Erik skulle åter antagas som konung, han skulle åter tillsätta
de höga riksembeten, marsk och drotsete, Engelbrekt skulle
få behålla Örebro län, Erik Puke Easbo härad i Upland,
konungen skulle för öfrigt återfå alla slott och län mot det att
han hölle sina eder o. s. v. Härtill samtyckte det svenska
rådet vid pingsttiden, och den 14 oktober slöts med
konungen, som då var i Stockholm, en fred på Halmstadsmötets
grundval. Konungen fick genast slotten åter. Till drotsete
nämde han och rådet den gamle Krister Nilsson (Vase), till
marsk utsåg kungen den unge Karl Knutsson (Bonde). Men
sedan gaf han dem inga föreskrifter angående deras embeten,
inga förläningar, hörde ej rådet öfver dylika ärenden och gaf
slott och län alldeles som förut åt utländingar. Hånfullt
besvarade han klagomål och for fram, vid sin bortfärd, som en
fiende mot bönderna i skären.
Engelbrekt, biskop Thomas och Nils Puke hade icke
deltagit i det så tvärt brutna fördraget med konungen. Rådet
stod der nu rådvillt, som förut. Åter sammankallades en riks-
Bilder och Minnen. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
