Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKANDINAVISKA UNIONEN.
619
sig riksföreståndaren vara en sammansvärjning på spåren och utlyste ett rådsmöte
i Tälje. De misstänkta herrarne uteblefvo, bland dem Sten Kristiernsson, och Sten
Sture red därför omedelbart till Nyköpings hus, som uppgafs efter första stormning.
Sten Kristiernsson bekännelser på dödsbädden gåfvo därefter riksföreståndaren anledning
att insätta Erik Trolle på Stockholms slott och att belägra Staket. För att vinna
stöd i det nu hotande kriget mot Danmark och konung Kristierns vänner i Sverige
samlade Sten Sture en riksdag i Arboga i januari 15.17, till hvilken han kunde med-
dela, att Kristiern midt under stilleståndet tagit ett honom tillhörigt skepp vid Lii-
beck, lastadt med harnesk och andra dyrbara varor. Kristiern förebar, att det var
ett beslag för Sten Stures styfmoder, Märta Ivarsdotter, som sade sig ega fordringar af
riksföreståndaren för mannens morgongåfva. Skeppsrofvet blef emellertid på riks-
dagen ett ytterligare
skäl »att ingalunda
vilja hafva konung
Kristiern till herre
och konung här i
riket, ty han håller
oss ingen dagtingan,
ej heller ord, bref
eller insegel». Väl
skulle det utsatta
fredsmötet i Halm-
stad besökas, men
det är tydligt, att
man nu inga andra
villkor hade att
erbjuda än rätt och
slätt fred och icke
vidare ville under-
kasta Sveriges själf-
ständighet någon
skiljedom. »Menige
man öfver riket»
yrkade ock vid
mötet, att Stakets
belägring icke måtte
afbrytas, förrän
man fick därpå en
god utgång.
Äfven Kristiern
Konung Kristiern II.
höll ett par måna-
der senare riksdag
eller herredag i Kal-
lundborg och fick
sig här en utskrif-
ning beviljad af
hvar tionde man,
som han emellertid
genom öfverens-
kommelse omsatte i
penningar och lego-
knektar. Han sökte
ock skärpa sitt an-
grepp genom att
låta ärkebiskop Bir-
ger i Lund bann-
lysa Sten Sture och
hans hjälpare på
grund af Stakets
belägring. Det var
samme konung
Kristiern, som själf
förut hållit biskop
Karl af Hamar
fången i fem år,
tills han dog, och
just vid denna tid
insatte biskop Jens
Andersen af Fyen
i fängelse hufvudsakligen för att af honom utpressa penningar.
Anfallet mot Sverige fick emellertid denna gång en snöplig utgång. Den här,
som skulle undsätta ärkebiskopen på Staket, blef i grund slagen vid Stockholm och
jagad tillbaka till sina skepp. Det enda man uträttade var en svår ödeläggelse af
Sveriges och Finlands kuster, hvarvid en af härens befälhafvare, riksföreståndarens
styfbroder och Kristina Gyllenstiernas kusin, Karl Knutsson (Tre rosor), som en tid
förut gått i Kristierns tjenst mot att återfå sin mördade faders gods i Norge, visade
sig vara »den värsta hemmafödda vargen för de svenska fåren». Den stolta seger-
känslan jämte förbittringen mot ärkebiskopen, som dragit mord och brand öfver
landet, förenade emellertid i november alla ständer till ett endräktigt beslut i Stock-
holm att »aldrig mera vilja bekänna eller hafva honom för ärkebiskop efter denna
dag» och att bryta ned Stakets slott i grund. Så skedde kort därefter, då slottet
nödgades kapitulera och ärkebiskopen sattes i fängsligt förvar.
Till nästa års fälttåg rustade Kristiern med uppbjudande af sina rikens alla krafter.
Han påbjöd nya gärder af kyrkor och städer och tog lån med och utan pant af
stift och adliga herrar. Han sökte till och med att pantsätta hela Island till Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
