Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620 NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
VIII i England och till de holländska städerna, och ehuru denna affär misslyckades,
fick han tillhopa en här af väl 20,000 man, hvaraf 10,000 utländska legosoldater.
Utgången blef dock icke bättre än förra gången. Efter några veckors belägring blef
Stockholm undsatt af Sten Sture, som i blodiga strider vid Brännkyrka bröt igenom
den dansk-tyska belägringshären. Slutligen måste belägringen upphäfvas på grund
af brist på lifsmedel och myteri bland de tyska legotrupperna, och Kristiern led vid
återtåget till sina skepp ett nytt nederlag. Därefter afslöt konungen ett stillestånd
med Sten Sture på två år för att få sin flotta provianterad, men inlät sig därefter i
underhandlingar för att locka riksföreståndaren ut på sina skepp och tillbjöd sig, då
detta icke lyckades, att själf komma i land mot gisslan. Så snart han fått de svenska
herrarne ombord, uppsade han stilleståndet och afseglade till Danmark. Bland de för-
rådda herrarne voro Gustaf Eriksson (Vasa), Hemming Gadd och Lars Siggesson (Sparre).
Året 1519 gick till ända utan större krigsföretag, Borgholm intogs af danskarne
och i gränsprovinserna gjordes infall från ömse håll utan egentligt resultat. Kri-
stiern rustade till ett nytt eröfringståg, förde underhandlingar rundt om vid hofven
för att skaffa sig hjälp i penningar eller trupper, lyckades genom förmedling af de hol-
ländska städerna, hvilkas fartyg han kapade, utfå en ansenlig del af sin gemåls hem-
gift, lade beslag på den påflige aflatskrämaren Arcimboldi uppbörd, pålade oerhörda
skatter både i Danmark och Norge och utpressade lån eller gåfvor af andlige och
världslige. Krigsfolk värfvades i Tyskland, Frankrike och Skottland, där särskildt de
fredlöse ställdes till hans förfogande, vidare uppbådades adeln i hertigdömena och
Danmark och biskoparnes samt städernas svenner men ingen allmoge. I Norge be-
talades uppbådet med penningar af hög och låg. Ärkebiskopen betalade ensam 9,000
mark och måste samtidigt underhålla sitt eget krigsfolk hemma. Konungen stridde
ock med kyrkliga vapen och skaffade sig en påflig bannbulla mot Sten Sture och
interdikt öfver Sveriges rike för öfvervåldet mot Gustaf Trolle.
Denna gång hade Kristiern bättre lycka, ty i Sverige synes man blifvit sorglös
af sina upprepade framgångar och först sent anat, hur stor faran var. Utgången
torde i alla fall väsentligen hafva berott därpå, att anföraren, den tappre och ädle Sten
Sture, strax i begynnelsen af kriget genom ett olycksskott sårades till döds på Åsun-
dens is i Västergötland. Då ingen fanns, som kunde upptaga hans spira och leda
de fosterländska krafterna efter en gemensam plan, blef det åter biskoparnes tid, och
fredsverket var snart i full gång. Redan 6 mars svuro de tre biskoparne Gustaf
Trolle, Mattias i Strängnäs och Otto Svinhufvud i Västerås samt sju världsliga råds-
herrar å Sveriges rikes vägnar konungen trohetsed mot en förbindelse af den danska
härens befälhafvare å Kristierns vägnar att tillgifva det förflutna, bekräfta privilegier
och friheter samt vidmakthålla och fullgöra alla bref och recesser, hvilka voro ko-
nungen och de tre rikena nyttiga. Inom månadens utgång gaf konungen från Köpen-
hamn sin och sitt danska råds bekräftelse på denna öfverenskommelse, och i maj
var han själf med sin flotta utanför Stockholm, som försvarades med hjältemod af
Kristina Gyllenstierna, Magnus Gren och Stockholms borgerskap. Ännu fördes fejden
nära ett hälft år rundt om i bygderna med växlande framgång, och bönderna och
deras höfdingar vände sig därunder med särskild förbittring mot de affälliga bisko-
parnes slott och gårdar. Efter ett besök i Danmark medförde konungen Hemming
Gadd, som nu blef hans hjälpare. Denne hade efter sitt ofrivilliga bortförande till
Danmark blifvit i Sverige ansedd som på något sätt vållande till de svenska her-
rarnes fångenskap och Sten Sture hade indragit hans förläning och lagt beslag på
hans egendom. Han underhandlade med fru Kristina och Stockholms besättning i
början af september och säger själf, att de bref han medförde till den och den de voro
1,000 gyllen värda. I kapitulationen utlofvades fullständig tillgift äfven för bannsmålen.
Men Kristiern lät ej binda sig af bref och segel. Den 7 september höll han sitt
intåg i Stockholm. Återkommen efter ett nytt besök i Danmark lät han hylla sig
som Sveriges arfkonung af en svensk riksdag, omgifven af legoknektar. Den 4 no-
vember blef han krönt af Gustaf Trolle och efter några dagars festligheter lät han
afrätta som uppenbara kättare sina och ärkebiskop Trolles fiender. Det är tydligt,
att Stockholms blodbad var på förhand aftaladt mellan Gustaf Trolle och konungen,
och att afsikten dels var att straffa och hämnas på vedersakare, dels att slå hela det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
