Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKANDINAVISKA UNIONEN.
591
Kalmar slott.
Efter fotografi.
Aslak Bolls ledning. Där beslöts, att alla utländska fogdar skulle bort, drots och
norsk kansler tillsättas och inga olagliga skatter vidare utgå. Genom förlikningen
1436 erhöll Amund Sigurdsson Färöarne i län, men torde aldrig kommit dit.
Åtminstone återfinnes han under följande årtionden hos sina halfsyskon af
släkten Roos till Ervalla i Sverige. Genom dem var han befryndad med Bondeätten
och torde framdeles hafva verkat för Karl Knutssons norska konungadöme.
Redan före Engelbrekts död hade man från dansk sida vändt sig till de vendiska
städerna med begäran om deras medling i striden med Sverige. De åtogo sig
uppdraget, och det var förmodligen af denna anledning, som Engelbrekt var kallad
till Stockholm. Emellertid kom ett möte till stånd i Vadstena mellan svenska och
danska riksråd samt hanseatiska ombud, och där enades man om att hänskjuta
alla tvistigheter till det danska riksrådets och de vendiska ombudens afgörande på
ett möte i Kalmar i juli och att under tiden hålla stillestånd. Mötet i Kalmar be-
vistades af konung Erik, och här kom man efter långa förhandlingar till en uppgörelse
af sådant innehåll, att Erik åter skulle insättas som konung i Sverige men styra
med inhemska män efter svensk lag. Det danska riksrådet iklädde sig garanti
för aftalets iakttagande och lofvade att vända sig emot den, som bröte detsamma.
Aftalet skulle fullbordas en månad efter i Söderköping, där Erik och slottsfogdarne
skulle möta det svenska rådet. Konungen for emellertid till Gottland, och då han
hindrades af storm att infinna sig vid utsatt tid, kom han alls icke, men slotten
öfverlemnades nu i alla fall till drots och marsk och utdelades af dem bland
svenskar. Hans Kröpelin var den ende utländing, som nu mottog ett slott, nämligen
Åbo, h vilket han behöll till sin död.
Under föregående underhandlingar hade mycket talats om den förbindelse, som
ingåtts mellan rikena i Kalmar 1397. Ännu lefde några svenska rådsherrar, som då
hade varit med, biskop Knut i Linköping, Nils Erengislesson, Kristiern Nilsson (Vasa)
och Gottskalk Bengtsson (Ulf), och Erik hade måst lofva i Stockholm på hösten 1435
att skaffa en afskrift af unionsbrefvet till hvart och ett af sina riken. På mötet i
Kalmar 1436 var det fråga om att på ett nytt stort unionsmöle öfverse det gamla
förbindelsebrefvet och trygga rikenas inbördes fred under gemensam konung men
fullständig inre själfstyrelse för hvart rike. Något sådant unionsmöte hölls emellertid
icke, men planen på ett sådant framkallade från svensk sida ett unionsförslag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
