Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 NILS HÖJER. NORDISKA FOLKEN.
rådet, som fruktade den uppväxande folkmakten och den mäktige rikshöfvitsmannen,
inlät sig under biskoparnes ledning i nya underhandlingar och tvisten hänsköts
genom Halmstads dagtingan 3 maj ånyo till skiljedom, denna gång i Stockholm,
där konungen skulle infinna sig på sommaren 1435. Engelbrekt och folkpartiet
tillträdde öfverenskommelsen endast mot villkor, att konungen efter träffad förlik-
ning skulle lemna alla slott och län i Sverige till svenska män, slottslofven igenkallas
från utländska herrar och riket styras med råds rade i alla saker efter lagboken.
Vid rådsmöten i Uppsala 6 juni och på Långholmen 11 augusti förbundo sig de
svenska rådsherrarne under stark påtryckning af Engelbrekt vid tro och ära att
upprätthålla dessa villkor.
Erik begagnade emellertid den vunna fristen till att sluta sin fred med de
holsteinska grefvarne och hansestäderna i Vordingborg. Hertig Adolf fick därigenom
behålla hvad han innehade, d. v. s. största delen af hertigdömet, i sin lifstid och
hans arfvingar två år efter hans död, men själfva hufvudfrågan om hertigdömets
rättsliga ställning lemnades oafgjord. Hansestäderna vunno väl en ny bekräftelse
på sina friheter, men utan att omtvistade punkter klargjordes, och Erik .fortsatte att
uppbära sin tull i Öresund och äfven i öfrigt besvära städerna med sina pålagor.
Vid mötet i Stockholm, där konungen sent omsider infann sig med en rätt
betydande krigsmakt, kom verkligen en förlikning till stånd 14 oktober, genom
hvilken Erik utverkade sig rätt att besätta de förnämsta slotten, Stockholm, Nyköping
och Kalmar, med danska eller norska män. I enlighet med de förberedande aftalen
besattes nu drots- och marsk-ämbetena, det förra med Kristiern Nilsson (Vasa), en
gammal anhängare af Erik, som i nära tjugu år hade innehaft Viborgs slottslän,
det senare med Karl Knutsson (Bonde), som tidigt slutit sig till resningen under
Engelbrekt och nu beredde sig att plocka dess frukter. Ehuru en mängd tviste-
frågor hänskötos till afgörande på ett senare möte af konungen själf och hans
svenska råd, fick han dock genast alla slotten till sig öfverlemnade och insatte nu
danskar eller danskfödda män icke blott på de tre slotten utan äfven på andra.
Såväl därigenom som genom våldsam framfart i de svenska skären vid sin hemresa
ansågs Erik åter hafva brutit sin ed. För öfrigt stodo Engelbrekt och andra
den nationella rörelsens ledare utanför Stockholms förlikning, som var med trug
och pock biträdd af andra.. Därför utlystes en ny riksdag i Arboga jan. 1436. Där
satte man konungen en kort frist till 5 februari, inom hvilken han måste ställa sig
till efterrättelse alla i Stockholm öfverenskomna artiklar. Som det emellertid
berättades i Arboga, att konungen ämnade med första komma till Stockholm med
hertig Bogislaw, öfverenskommo herrarne med Engelbrekt att genast rida dit. Med
hjälp af det svenska borgerskapet i staden lyckades de att komma in, men då.de*v
nu blefvo beskjutna af konung Eriks fogde på slottet, öfvergick man till en belägring,
och därmed var kriget åter i gång. Herrarne utsåga nu Karl Knutsson till höfvits-
man, men han måste foga sig efter härens önskningar och dela befälet med Engel-
brekt, som åter drog ut att fördrifva de slottsfogdar, som höllo med konungen.
Engelbrekt anordnade nu ordentliga belägringar af alla de förnämligare slotten, inföll
i Blekinge och Halland och lägrade sig slutligen framför Axevall. Här erhöll han rådets
kallelse att infinna sig i Stockholm, och ehuru sjuk begaf han sig genast på färd. Under
vägen besökte han sitt slott Örebro, som han hade i förläning, och uppgjorde där
förlikning med Bengt Stensson (Natt och Dag) och dennes son Måns, med hvilka
han hade en tvist å rikets vägnar rörande kaperi mot hanseatiska fartyg, som af
den svenska regeringen tillförsäkrats fred. Icke dess mindre blef han under sin
resa till Stockholm öfverfallen och mördad af Måns Bengtsson 27 april 1436. Karl
Knutsson, som då blef sin farligaste medtäflare kvitt, höll sin mäktiga hand öfver
mördaren och gjorde sig därigenom meddelaktig i förbrytelsen.
Under de senare månaderna af sitt lif hade Engelbrekt trädt i förbindelse med
Amund Sigurdsson (Bolt) i Norge, som där satt sig i spetsen för en resning mot
främmande fogdestyrelse, som liknar den svenska och förmodligen uppstått efter
dess exempel. Af den norska rörelsen blef det emellertid icke något varaktigt
resultat, ehuru det norska rådet, som sympatiserade med allmogen, snart afslöt en
förlikning, som i febr. 1437 bekräftades på ett riksmöte i Oslo under ärkebiskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
