Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKANDINAVISKA UNIONEN.
585
Förhållandet till hansestäderna, som hade att kräfva skadeersättningar af de
nordiska rikena från krigsåren och dessutom hade att klaga öfver intrång i sina
privilegier, torde i sin mån förklara det vänskapliga förhållande, i hvilket Margareta
stod till sjöröfvarne, ehuru hon en lång tid legat i öppen fejd med dem. Efter
ingången försoning anställde hon dem i sin tjenst, och hon tyckes ansett dem
särskildt egnade att styra viktiga svenska slottslän, i synnerhet åt sjösidan, så att
det möjligen var meningen att genom dem upprätta en sjömakt. Så anställdes den
beryktade Arendt Styke i Nyköpings hus (1410) och Otto von Peckatel i Korsholm,
som var det viktigaste
länet i norra Östersjön.
Det var väl en yttring
af samma sträfvan, som
medförde, att ärkebisko-
pen något senare fick
östra Roden i förläning.
Då grefve Gerhard af
Holstein stupade på ett
tåg mot Dithmarschen
1404, lyckades Margareta
att begagna sig af stridig-
heter mellan änkan och
Gerhards broder biskop
Henrik, och fick Erik
af Pommern erkänd som
förmyndare för Gerhards
familj. Hon förstod att
begagna denna ställning
till att skaffa sig de flesta
slotten i pant. Då Ger-
hards änka slutligen ana-
de oråd och försonade
sig med svågern Henrik
samt sökte stöd bland
sina fränder i Tyskland,
kom det i början af år
1410 till öppen brytning.
Saken blef hänskjuten till
skiljedom, i sista hand
af Eriks kusin och själs-
frände, kejsar Sigmund.
Men freden blef åter
bruten af holsteinarne och
nya förhandlingar ledde
till ett fredsmöte i Flens-
Drottning Margareta.
Grafvård i domkyrkan i Roskilde.
burg, där Margareta mot-
tog hyllning af borger-
skapet, sedan den utsedde
skiljedomaren tilldömt
henne staden. Där insjuk-
nade hon hastigt och
dog på sitt skepp i ham-
nen den 28 oktober 1412.
Margaretas planer
öfverlefde henne, och
hennes verk fullföljdes
med stor energi af hen-
nes fosterson Erik af
Pommern. Principiellt är
det så godt som ingen
skillnad mellan hans
styrelse och hennes, men
sättet var olika. Hon
förstod att foga sig efter
omständigheterna, var
nedlåtande och blid i
sitt sätt, rik på goda löf-
ten och förespeglingar,
botfärdig i orden gent-
emot alla, som lidit någon
oförrätt af henne eller
hennes tjenare, men hän-
synslös i sak vid fullföl-
jande af sitt mål att skapa
ett enhetligt rike från
Ishafvet till Eider, från
Systerbäck till Nordsjön.
Hennes fosterson och
lärjunge åter var envis
och omedgörlig i former-
na, högdragen och upp-
brusande, full af hotelser och hårda ord. Också log lyckan mot Margareta, så att
hon vid slutet af sitt lif tycktes stå målet ganska nära, under det att Erik, som dock
fullföljde samma politik, inom fem och tjugu år förspillde arfvet.
Striden om Slesvig är hufvudhändelsen i Eriks regering från början till slut. Vid
Margaretas död var ett femårigt stillestånd ingånget, som utlöpte 1416 och blef å
bägge sidor iakttaget. Men under tiden lät Erik på ett stort riksmöte i Nyborg 1413
döma länet Söderjutländ förbrutet till Danmarks krona, emedan hertigarne fört afvog
sköld mot sitt fädernesland, och denna dom fick han två år senare bekräftad af
kejsar Sigmund. Efter stilleståndets utgång sökte han också sätta sig i besittning af
de delar af hertigdömet, som ännu innehades af Gerhards barn. De hade under
tiden vuxit upp och visade snart samma tilltagsenhet, rikedom på utvägar och öfver-
dådiga tapperhet, som alltid utmärkt de schaumburgska herrarne. Deras fränder och
Världshistoria II. 74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
