- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
573

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Magnus Eriksson och Valdemar Atterdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGNUS ERIKSSON OCH VALDEMAR ATTERDAG.
573
f. d. »officialis generalis» Jon Kristineson (Sparre). Anstiftare hemma i Sverige
voro framför andra biskoparne och bland dem i första ledet Brigittas följeslagare
biskop Tomas Jonsson i Växiö, konungens förre kansler biskop Nils Marcusson i
Linköping och Lundabiskopen Jakob Nilsson, hvars gods innehades af hertig Bengt.
Erik utfärdade en proklamation från Kalmar, i hvilken han kallar sig Svea och Göta
konung och uppbådar hela rikets makt till fejd mot hertig Bengt vid risk af lif och
gods för den, som ej lydde Eriks eller hans ombuds befallningar. Kort förut hade
prinsen ingått äktenskap med en systerdotter till konung Valdemar i Danmark och
med henne erhållit hemgift, som användes till krigskostnader. Han besökte ock
Valdemar och erhöll hans välvilliga stöd. Men hans egentlige medhjälpare var den
trolöse hertig Albrekt af Mecklenburg, som alltifrån sitt bröllop med Eufemia kommit
i allahanda förbindelser med sin svåger, varit hans ombud och förlikningsman i
hans tvister med hansestäderna rörande deras friheter i Sverige och Norge och slut-
ligen två år före upproret blifvit Magnus’ och hans arfvingars vasall mot en bestämd
penningsumma om året och på samma gång skiljedomare i hans tvister med utom-
stående. Men då var
nung Valdemar men
ingalunda till hertig
Albrekt, och det är all
anledning att antaga,
att Brigittas varningar
mot »räfven» voro en
efterboren visdom,
som kom mycket för
sent.
Erik lyckades med
hjälp af hertig Al-
brekts och Adolfs af
Holstein tyska ryttare
samt sydsvensk adel
och uppbåd att myc-
ket snart sätta sig i
besittning af Skåne
utom Helsingborg och
fördrifva hertig Bengt
från Halland, där Var-
berg eröfrades. Inom årets utgång fick Albrekt sin belöning i en förskrifning på Skanör
och Falsterbo samt förläning för sina söner på Knut Porses och Bengts gamla hertigdöme,
södra Halland med tvenne härader af Skåne. Flere af de åberopade löftesmännen bland
rikets råd hafva nekat att besegla förläningen, bland dem Erengisle Sunesson och
förre drotsen Nils Åbj örnsson, men samtliga åtta biskopar hafva beseglat, h vilket
visar, under hvilken ledning den sjuttonårige prinsen nu stod. De hotades alla af
den kyrkliga reduktionen och de mest ifriga ledarne tillika af påflig bannlysning på
grund af lånet af påfven från 1351. Konung Magnus stod till en början maktlös
mot uppresningen, och i januari 1357 öfverlemnades på ett sammanträde i Lödöse
stridens uppgörelse till skiljedom af Albrekt af Mecklenburg och Adolf af Holstein,
således Eriks egna medhjälpare. Den innehöll en delning af riket, som satte Erik
i besittning af de sydöstra delarne och Finland och till Magnus öfverlemnade Sverige
ofvanskog jämte Gottland, Öland, Västergötland, Dalsland, Värmland, Norra Halland
och Finnveden. Slottslofven skulle öfverallt ställas på tronföljaren och ingen för-
ändring däri ske utan råds rade. Hertig Bengt och hans broder Knut skulle vara
landsförvista och Vadstena kloster tillhöra den, som kunde bevisa sin bättre rätt.
Skiljedomarne tilldömde sig själfva Öland och Borgholm. Strax efter utverkade
Albrekt af konung Magnus, d. v. s. de regerande, herrarne, ett skuldebref på 12,000
mark silfver med anvisning till betalning på tre års kronouppbörd vid Stora Kop-
parberget och i Fjärdhundraland.
Längre fram på året följde de j utländska herrarne det svenska exemplet och gjorde
han redan förbunden
med konung Valde-
mar, med hvilken han
1350 uppgjort äkten-
skap för sin äldste
son Henrik och Valde-
mars dotter Ingeborg.
Genom särskilda trak-
tater hade han för-
bundit sig att återställa
Valdemars rike till
dess gamla omfång
och att mot en större
penningsumma spela
Helsingborgs slott i
hans händer. De
svenska herrarne hys-
te med rätta ett ingrodt
misstroende till ko-
Konung Magnus* sigill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free