Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Magnus Eriksson och Valdemar Atterdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574 NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
uppror mot Valdemar, som var en mycket värre despot än konung Magnus, och hertig
Albrekt och de holsteinska grefvarne skyndade till för att äfven här kunna förtjena
något. Äfven Erik slöt i september förbund med dessa herrar och utfärdade i
början af följande år krigsförklaring mot Valdemar och hertig Bengt, som efter sin
flykt från Varberg synes hafva uppsökt den danske konungen för att knyta förbindelser
mellan honom och konung Magnus. Erik hade då öfvertagit styrelsen äfven i Svea-
land, så att meningen tydligen var att afsätta fadern. Men nu inträder ett omslag.
Magnus har erhållit stöd från sonen Håkan i Norge och Valdemar i Danmark, ärke-
biskop Jakob i Lund har ock slutit sig till honom, säkerligen ock de breda folk-
lagren och en stor del af frälset i öfre och västra Sverige. I december 1358 har
det kommit därhän, att Erik, Erengisle jarl, Nils Turesson och biskop Karl i Lin-
köping öfverläto åt konung Magnus att själf fälla dom i den pågående striden.
Magnus’ framgångar under året hafva förmodligen bidragit till att den bannlysning, som
länge sväfvat öfver hans hufvud, nu blef afkunnad. Men konungen åhörde mässan
som förut och besökte på nyåret 1359 Valdemar i Köpenhamn med sin gemål och
sonen Håkan. Här träffades aftal om förlofning mellan Håkan och Valdemars sex-
åriga dotter Margareta. I februari 1359 lät Erik fängsla ärkebiskop Jakob; under
hans frånvaro i öfre Sverige gick Valdemar därpå öfver till Skåne med en här och
»tvang en stor del af landet att tjena konung Magnus», men fick därvid tillfälle att
knyta förbindelser för egen räkning och förbereda landets återförening med Danmark.
Antingen han nu gjorde sitt skånska fälttåg på eget bevåg eller på grund af öfver-
enskommelse med Magnus, inträdde strax efter en försoning mellan fader och son. Den
senare kom hastigt tillbaka och återtog de förlorade platserna, men på sommaren
samma år dog han tillika med gemål och son, som det nu antages, af pesten, enligt
samtida hörsagor af gift eller genom Guds dom, emedan han låtit fängsla en biskop
och bränna en kyrka, dit hans fiender tagit sin tillflykt. Emellertid skulle nu riket
åter vara förenadt under konung Magnus, och en af hans första regeringshandlingar
blef ett förbund med Albrekt mot konung Valdemar i augusti 1359, i hvilket de
lofvade hvarandra understöd med all sin makt och att endast gemensamt sluta fred.
Regeringsmakten i Sverige låg dock tydligen icke i den bannlyste konungens
hand, ty Eriks vänner och tillskyndare sutto som herrar på slotten och voro inga-
lunda benägna att underkasta sig på nåd och onåd. Konungen uppfordrades att
utlysa en herredag till tvisternas biläggande, och han sammankallade ett möte till
Kalmar den 13 oktober 1359, fyra män af hvar lagsaga, ombud från alla köpstäder,
två kaniker med sin biskop från hvar domkyrka och så många af konungens och
rikets män, som ville komma. Förläggningsorten till själfva härden för 1356 års
uppror, där Nils Turesson ännu var höfvitsman, visar, på hvilken sida maktens tyngd-
punkt låg. Sannolikt har mötet också hållits, möjligen med ändrad plats till Söder-
köping. I allt fall utfärdade konungen, drottningen och deras son Håkan en kun-
görelse därifrån den 18 november, att de dagtingat med biskopar, riddare och andra
välborna män inom och utom rådet och med alla Sveriges, Skånes, bägge Hallands, Blekings
och Listers män och med dem öfverenskommit, att hertig Bengt skulle vara lands-
förvist från alla nämnda land men i öfrigt all missämja vara bilagd och alla fejder
mellan män afdömas af konungen och rikets råd; vidare att konungen skulle visa
alla undersåtar kärlek och rättvisa, dock all kronans rätt förbehållen; slutligen att
två rättvisa män med lagmannen skulle i hvar lagsaga rannsaka och döma om gods,
som många med orätt mist i föregående fejder. De upproriska herrarnes afsikt med
mötet synes hafva varit att få icke blott hertig Bengt utan äfven konung Magnus
»förvunnen och utsvuren med riksens rätt» för att ersätta honom med Håkan* men
beslutet blef en kompromiss, genom hvilken icke blott all kronans rätt blef förbe-
hållen utan till och med en laga undersökning rörande hertig Bengt ställd i utsikt inför
laga forum. Liksom oktobermötet i Kalmar var väl ock förbundet med Albrekt i
augusti de sammansvurna herrarnes verk. Förhållandet mellan konung Magnus och
Albrekt var åtminstone i april 1360 sådant, att den senare icke tordes inställa sig hos
den förre utan lejd. En traktat med Adolf af Holstein från våren 1360, genom hvil-
ken denne förband sig att tjena konung Magnus mot årlig sold och mot att Eriks
skuldförbindelse till honom betaltes, var tydligen ock de regerande herrarnes verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
