Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Magnus Eriksson och Valdemar Atterdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON OCH VALDEMAR ATTERDAG. 569
rikena hade fred och säkerhet utåt. Till en början rådde en liflig samverkan mellan
konungen och hans råd, men hertiginnan Ingeborg framträder å andra sidan åter
med ökadt inflytande, och en viss motsättning gjorde sig tidigt gällande mellan den
svenska aristokratiens samhällsbegrepp och särskildt de uppsvenska stormännens
å ena sidan och konungens eget norska samhällsideal, som han insupit med moders-
mjölken och genom sin uppfostran, Sverres konungadöme af Guds nåde, enligt hvil-
ket både biskopar och världsliga herrar hade att lyda och tjena konungen för befor-
dran af folkets välfärd, som blifvit honom ombetrodd af Gud. Slitningarne ökades
med åren och ledde slutligen till öppen brytning på grund af de ekonomiska svårig-
heter med åtföljande låneoperationer, förpantningar och förläningar, hvartill grunden
lades redan under första året af konungens regering genom den betydande skuld-
sättning, som han måste ikläda sig för att i fred för de holsteinska grefvarne öfver-
taga Skåne och Blekinge.
Under den upplösning, som rådde i Danmark under konung Kristofers sista år,
uppsöktes konung Magnus i Kalmar af en beskickning under själfve ärkebiskopen i
Lund med begäran om hans skydd. Detta ledde först till krig med holsteinarne,
sedan inom kort till en förlikning, hvarigenom Magnus öfvertog hertig Johans pant
Skåne och Blekinge mot att till honom betala de 34,000 mark silfver, hvartill han
beräknade sina fordringar af Danmarks krona. Med tillägg af 8,000 mark till dansk
pantinnehafvare går det hela till omkring en och en half million i vårt silfvermynt
och inemot 20 millioner kronor i vår tids varuvärden, men måste anses som en
god affär, om besittningen varit någorlunda trygg. Under de följande åren ökades
ytterligare konungens ekonomiska trångmål genom nya pantlösningar i Skåne och
Danmark och efter hans äktenskap med Blanche af Namur 1335 genom ett kostbart
hof och följande år genom en betydlig hemgift till systern Eufemia vid hennes äkten-
skap med Albrekt af Mecklenburg. Då Kristofers yngste son Valdemar 1340 upp-
trädde i Danmark, indrogs konung Magnus i krigiska förvecklingar och åtog sig att
betala nya lösesummor, som drogo honom allt djupare i ekonomisk hjälplöshet.
Valdemar hade från Tyskland iakttagit det holsteinska regementet i Danmark.
Han närmade sig till hansestäderna, som ledo af förvirringen i Danmark och det där-
med följande sjöröfveriet, och till f. d. konung Valdemar, som 1336 hade öfvertagit
styrelsen i sitt arfhertigdöme, men stod i spändt förhållande till sin förre förmyn-
dare, grefve Gert. Denne blef midt i sitt läger i Randers nedhuggen af den jutländske
väpnaren Niels Ebbesön i april 1340, och hans söner skyndade att träffa förlikning
med Kristofers son Valdemar och med hertig Valdemar af Söderjutland. Denne
senare skulle öfvertaga grefvarnes pantlän i Jutland, som skulle småningom inlösas
till Danmarks krona genom en redan af grefve Gert pålagd silfverskatt, under det
att hertig Valdemars eget land innehades af de holsteinska grefvarne. Hertig Valdemars
syster förmäldes med den danske tronkräfvaren, och midsommardagen 1340 blef
denne vald och hyllad som Danmarks konung på Viborgs landsting. Den nye
konungen egnade under en följd af år sin mesta uppmärksamhet åt Själland, där
han genom lösen eller eröfring satte sig i besittning af det ena slottet efter det andra,
men utgaf 1341 ett ordentligt afsägelsebref på de skånska besittningarne konung
Magnus och hans efterträdare på Sveriges tron till evärdelig ego, hvarvid han skaffade
sig nya hjälpmedel genom att också sälja det af Ingeborg för hennes söner förval-
tade (södra) Halland jämte tvenne tillhörande härad af Skåne. 1343 öfverlät han
genom skötning de sydsvenka landskapen till Sveriges krona. 1346 sålde han till
Tyska orden i Livland hertigdömet Estland, där han ingen myndighet hade, och
blef på samma gång kvitt sin äldre broder Otto, som upptogs bland ordensriddarne.
Före århundradets midt hade Valdemar inlöst nästan hela sitt fädernesland utom
de till Sverige afträdda landskapen och Fyen. Samtidigt skaffade han sig ökade in-
komster genom att bringa frälsegods åter under skatt. Det skedde genom flitigt
bruk af den kungliga domsrätten på rättartingen, för hvilka en särskild kansler
utnämndes med titel af justitiarius.
I Sverige hade rikets herrar iklädt sig borgen för den skånska lösen, och då
den sedermera också måste af dem betalas, följde en rad af förpantningar samti-
digt ried att Valdemar återlöste sitt rike. Sedan måste Magnus taga sin tillflykt till
Världshistoria II. 72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
