Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Norges arfrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORGES ARFRIKE.
563
mellan några få mäktiga familjer, som kämpade om högsta
makten på ön. De gamla godorden eller häradshöfding-
sysslorna, som med åtföljande patronatsrätt ärfdes, såldes,
byttes och eröfrades, samlades på några få händer, och
Island, som 100 år förut haft en utmärkt rättsförfattning,
där en mängd af jämbördiga släkter höllo hvarandra i
tygel, blef ett slagfält för äregiriga höfdingar, som bekäm-
pade hvarandra med bondehärar på mer än 1,000 man.
Under det ärkebiskopen i Nidaros tog hand om det isländska
prästerskapet, hembjöd sig då ock konungen af Norge som
skiljedomare i stormännens fejder och förstod att begagna
dem för att genomdrifva sina afsikter. Den mäktige höf-
dingen Snorre Sturlasson inlät sig på sina norska resor i
underhandlingar med Norges konung om hans öfverhöghet
men råkade sedan ut för dennes vrede och blef på konung-
ens anstiftan öfverfallen och dräpt på sin gård Reykholt
af sin egen mag Gizurr Thorvaldsson, som efter att hafva
besegrat sina fränder blef konung Håkans jarl och förmådde
Islands bönder att gifva sig under Norges konung. Efter
Gizurrs död styrdes Island af kungliga sysselmän såsom
Norge och fick från konungen en ny lag.
Det var i första rummet prästerskapet på Island, som
ökade sin makt och rikedom genom förbindelsen med de
norska konungarne. Genom en ny kristenrätt utvidgades
biskopames myndighet, de fingo makt öfver prästvalen,
prästgårdarne blefvo kyrkans egendom, den kyrkliga doms-
rätten utvidgades, prästernas äktenskap förbjödos och straf-
fades. Men dessa biskopar voro nu oftast främlingar utan
kännedom om det land, de voro satta att styra, och utan
intresse för dess gamla kultur. Det litterära förfallet följer
också snart efter det politiska. Emellertid hade det tvifvels-
utan funnits en tid, då isländarnes samkväm med sina
norska fränder utgjorde ett villkor för litteraturens växt och
flere historiska sagor hafva bevisligen norskt initiativ att
tacka för sin upprinnelse. Så är fallet med Sverres saga,
som författades af abboten i Thingeyri Karl Jönsson och
Håkan Håkanssons saga, som skrefs af Snorres brorson
Sturla Thordsson, liksom ock Magnus Lagabötes saga.
Snorres eget mästerverk, Heimskringla eller »Norska konunga-
sagor» (till 1177), har säkerligen icke varit utan inverkan
af norska eggelser. Det är också säkert nog, att de många
isländska släktsagorna haft att påräkna en tacksam publik
i Norge, där många isländska handskrifter blifvit anträffade,
och att de isländska skalderna företrädesvis vände sig till
de norska konungarnes och jarlarnes hof och framför allt
i detta sitt moderland hade sina gästvänner. Men någon
egen litteratur på modersmålet, som kan täfla med den
isländska, frambragte Norge icke. Ett historiskt intresse Snideri från kyrkoportalen
hade visserligen äfven där gifvit sig till känna i Historia [ Hyllestad med fram-
Norvegice och munken Theoderiks Historia de antiquitate ställning ur den nordiska
regum Norvagensium ungefär vid samma tid, som Saxo äfven- hjältesagan,
ledes på latin skref sin Historia danica och isländska munkar i museet i Kristiania.
behandlade norska konungasagor på latin. Men under det
isländarne mycket snart återgingo till modersmålet och sålunda fullföljde de redan
af Are Frode i förra delen af tolfte århundradet begynta isländska uppteckningarne
och berättelserna, lät man nu i Norge nöja sig med att vara åhörare eller läsare,
och den litterära verksamheten bedrefs så godt som uteslutande af isländingar. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
