Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Norges arfrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
äfven att belägga alla de landsändar i Norge, som blefvo
honom trogna, med interdikt. Men Sverre gaf icke vika.
Han stridde för sin krona med penna och svärd och dog
obesegrad (1202).
Sverre tillintetgjorde lendermännens försök att i skygd
af den kyrkliga hierarkien förvärfva en oberoende ställ-
ning i förhållande till konungen. Lendermännen förblefvo
konungens ombud, deras makt blef som förut beroende
af hans uppdrag och konungens val af tromän kanske
mera fritt än förut. Han nämnde nu ock kungliga lagmän
att gifva utlåtanden i rättstvister, som till dem hänskötos,
och förberedde därigenom domsrättens öfverflyttning till
konungen. I den kyrkliga striden kom det icke till någon
uppgörelse i hans lifstid. Den kan icke betraktas som
bilagd, förrän Sverres sonson Håkan Håkansson fällde
sin svärfader Skule jarl, som tagit konunganamn (1240).
Håkan blef krönt af samme Vilhelm af Sabina, som
höll kyrkomöte i Skenninge, utan att helt och hållet
kapitulera för de kyrkliga anspråken. Järnbörden blef
då äfven afskaffad, och sedan utfärdade konungen på ett
möte i Nidaros en tronföljdslag, som stadgade konunga-
dömets enhet och satte oäkta söner i andra rummet. Han
lät intaga ärkebiskop Eysteins kristenrätt i Frostatingslagen
och gjorde den gällande äfven i det öfriga Norge. I det
hela visade sig Sverres sonson vara en så uppriktig och
offervillig, om också icke alltid lydig, kyrkans son, att
påfven aktade honom värdig att uppställas som möt-
kejsare mot Fredrik II, en ära, som dock Håkan var
klok nog att afböja.
Håkan hade gift sin äldste son Håkan med Birger
jarls dotter, men såväl sonen som sonsonen dogo i ung
ålder, och sonen Magnus, sedermera kallad Lagaböte, blef
Norges arfvinge. Han blef förmäld med Erik Plogpennings
dotter Ingeborg, och det var tvisten om hennes arf, som
sedan förde Norge på de fredlöses sida i kampen mot
Erik Klippings änka och Erik Menved.
Håkan egnade ock ett lifligt intresse åt Norges kolo-
nier i väster. Han dog på ett härtåg mot Skottland till
Suderöarnes försvar, och kort förut hade hans förbin-
delser med isländska partihöfdingar ledt till en öfver-
enskommelse, genom hvilken republiken uppgaf sin själf-
ständighet och ställde sig under Norges konung (1262-1264).
Denna händelse hade länge och på flere sätt blifvit
förberedd. Ett betydelsefullt steg togs redan, då de isländska
biskoparne i Skålholt och Hölar ställdes under den norske
ärkebiskopen i Nidaros, ty däraf följde ganska snart en
ifrig sträfvan å den senares sida att omforma den
isländska kyrkan efter norskt hierarkiskt mönster, att
Snideri från kyrkoportalen i skilja de isländska prästerna från sina världsliga befatt-
Hyllestad med framställning ningar och från sina hustrur och att äfven i öfriga
ur den nordiska hjältesagan, riktningar förverkliga den kanoniska rätten där. Men
i museet i Kristiania. ^etta innebar att afskära det isländska samhällets lifsnerv,
som just var den lärda och kyrkliga odlingens innerliga
samverkan med allt borgerligt lif. I Gudmund Arason i Hölar fick Island (1202-
1237) en biskop, som var uppfylld af kanonisk stridsifver, och efter hans död nämndes
norrmän till biskopar för att skilja kyrkans tjenare från alla släktfejder. Just vid denna
tid, den s. k. Sturlungaåldern, hade Island förfallit i nästan ständiga släktfejder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
