- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
555

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sverige under täflande konungaätter. Folkungarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERIGE UNDER TÄFLANDE KONUNGAÄTTER. FOLKUNGARNE.
555
rådet och gjorde honom till rikets marsk. Han blef, då Magnus 1290 afled, den
förnämste i rådet, ty man hade icke någon drots och ärkebiskopsstolen stod en tid
obesatt. Förmynderskapet utöfvades dock af rådet i dess helhet, hvars särskilda
ledamöter torde som folklandsherrar livar och en i sin landsort hafva utöfvat en del
af regeringen, under det att viktiga ärenden förbehöllos rådet i dess helhet. Men så
öfvervägande var marskens inflytande, att han för den närmast följande tiden kom
att framstå som riksförmyndare, hvilket han icke var.
Styrelsen värnade med kraft rikets inre och yttre fred. Gentemot kyrkor och
kloster höll den på statens rätt till vissa skatter och böter af de bortdonerade
godsen, så att man slutligen endast medgaf dem rätten att där uppbära den ordina-
rie räntan.
Inom lagstiftningens område fullföljdes Folkungarnes föregående verksamhet genom
revision af landskapslagarne. Sålunda tillkom med säkerhet under denna tid Upp-
landslagen 1296, och de tre gamla folklanden sammanslogos under en lagman. Här-
med var ett stort steg
taget till en enhetlig
lagstiftning för Sve-
rige, ty denna lag kan
betraktas som det vik-
tigaste förarbetet till
en gemensam lag.
I de ryska gräns-
fejderna tog man ett
för lång tid afgörande
steg genom 1293 års
leding, som medförde
en tryggad besittning
af södra Karelen ge-
nom anläggning af
fästningen i Viborg.
Mot årtiondets slut,
sedan konung Birger
redan blifvit halfmyn-
dig, sökte man genom
ett nytt härtåg till
Tyska gästernas i Visby sigill,
förbjudet 1299.
Neva och Ladoga
trygga Sveriges makt
öfver nämnda vatten,
men dessa eröfringar
gingo inom kort åter
förlorade. Konungen
var nu vuxen och hade
1298 ingått det äkten-
skap med prinsessan
Märta af Danmark,
som hans fader redan
1278 aftalat. Hans
bröder växte upp och
fordrade sin andel i
styrelsen, och snart
indrogs riket i ett
olyckligt brödrakrig,
som först efter ett par
decennier fick sin af-
slutning, då riket åter
samlades under hertig
Eriks son, Magnus Eriksson. Vi kunna ej här följa den invecklade gången af alla
förbund och motförbund, delningar och häfdabyten, som härunder förekommo, utan
framhålla blott några hufvuddrag, som blefvo af betydelse för framtiden.
Samma år som Erik tillträdde inkomsterna af sitt hertigdöme (1302) ingick han
trolofning med kung Håkans dotter Ingeborg och fick därmed hopp att ärfva Norges
rike. Som hertig i Sverige deltog han i svenska rådets sammanträden, men hade
till en början icke något större inflytande. Torgils Knutsson hade fortfarande högsta
ledningen i två år, och konungen lyckades därigenom fullständigt upprätthålla sin
ställning gentemot bröderna, som nu sökte sitt stöd i Norge. Konungen bröt emellertid
snart med marskens kyrkopolitik och återgaf kyrkan alla de friheter, som den åtnjutit
under konung Magnus.
Antagligen kände han sig besvärad af den fasta ring, som hans f. d. förmyndare
bildade kring honom, och hertig Erik och prästerskapet torde hafva öfvertygat honom
om att rätta sättet att komma i full utöfning af konungamakten vore att störta
marsken. I december 1305 blef denne i alla fall öfverfallen på Lena i Västergötland
och förd till Stockholm, där han i början af följande år afrättades.
Det dröjde nu ej länge, förrän Birger var sina bröders fånge, i sin tur försåtligt
öfverfallen på sin gård Håtuna. Genom den danske konungens ingripande till sin
svågers hjälp kom det emellertid till en uppgörelse, som snart upphäfdes genom nya
aftal. Härunder skiftade konung Håkan i Norge parti, förlofningen mellan hans
dotter och hertig Erik blef bruten och återknuten och Sverige skiftadt mellan bro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free