Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Nationell litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONELL LITTERATUR.
527
Hjort- och vildsvinsjakt.
Träsnitt ur kejsar Maximilians Teuerdank.
episka dikterna Ortlieb, Hug- und Wolfdietrich, Rosengarten och König Laurin för frisk-
het och lif i framställningen; de trycktes i sin omarbetade form tvenne gånger
redan på 1400-talet och ofta under följande århundrade. Den egentliga episka
modedikten blef emellertid prosaromanen. De bästa af dessa romaner, som dels
äro efterbildningar af äldre mönster, dels fritt uppfunna, återfinnas i de i våra
dagar ännu lästa folkböckerna, så t. ex. »De fyra Haimonsbarnen», »Fortunatus
med den outtömliga pungen och önskehatten», »Kejsar Oktavianus», »Den heliga Geno-
veva», »Den sköna Magellone», »Melusine»; tyska sagomotiv ligga till grund för berät-
telserna om »Hörnen Siegfried» och »Hertig Ernst». Slutligen uppstodo på 1400-
talet prosabearbetningar af de äldre tyska riddardikterna »Wigalois» af Wirnt von Grafen-
berg och »Tristan» af Eilhard von Oberge.
Under det att dessa prosaverk utgjorde älsklingslektyren inom nationens mindre
bildade kretsar, tilltalades den finare smaken mera af det sinnebildliga och allego-
riska. Redan från 1200-talet föreligger en allegorisk berättelse, en Minnelehre
(kärlekslära), författad af en onämnd diktare från Konstanz. På 1300-talet författade
den bayerske riddaren Hadamar von Laber en kärleksdikt med motiv hemtade från
jakten. Jägaren är författaren själf, villebrådet den älskade, spårhunden den först-
nämndes hjärta, som jakthundar följa honom lycka, lust, kärlek och tröst. Dikten,
i hvilken allahanda didaktiska samtal och betraktelser äro inflätade, vann mycken
anklang på sin tid och tjenade som förebild till andra allegoriska diktverk, som i
stort antal uppstoqlo under 14:de och 15:de århundradena. Den långa raden afslutas
af ingen mindre än kejsar Maximilian I, som gjort sig ett namn inom den tyska
litteraturen icke blott som samlare af medelhögtyska dikter, utan äfven som själf-
ständig författare till diktverken Weisskunig (på prosa) och Teuerdank (i bunden
form). I Weisskunig behandlas under en genomskinlig förklädnad, som i själfva
verket inskränker sig till några namnförändringar, kejsar Fredrik III:s och Maximi-
lians eget lif (till 1513). Den senare hade gjort förarbeten till verket genom en latinsk
själf biografi, och med denna som källa nedskrefs arbetet af kejsarens handsekreterare
Marx Treitzsauerwein. Teuerdank, till hvilken Maximilian äfvenledes själf gjort
ett utkast och som utarbetades af hans förtrogne rådsherre Melchior Pfinzing i Nurn-
berg, är hållen mer i tidens allegoriska stil. Äfven här förhärligas Maximilians öden,
särskildt hans personliga upplefvelser på jakter, torneringar och äfventyr. Diktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
