Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Åkerbruk, näringar och handel - 22. Privatlifvet under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då sinnena voro i ängslan till följd af den fruktansvärda farsoten »svarta döden»,
och fanatiska gisslarskaror drogo genom landen. Man trodde vid denna tid eller
man förebar att tro, att judarne hade förgiftat brunnarne och därigenom framkallat
sjukdomen. Äfven eljest fann man lätt en förevändning att förfölja Kristi fiender;
de absurdaste rykten om judiska nidingsdåd uppdöko - man påstod, att de mör-
dade kristna barn för att använda deras blod vid sina talmudiska sedvänjor, att de
hånade eller missbrukade hostian m. m. - och dylika lösa rykten voro tillräckliga
för att uppväcka folkets raseri mot de olycklige och gåfvo anledning till afskyvärda
mordgärningar och särskildt till plundringar af de judiska husen, där man sökte efter
genom ocker förvärfvade skatter och väl äfven ej sällan påträffade dylika. I Eng-
land, där äfvenledes judarne haft att utstå mångahanda förföljelser, blefvo de redan
mot slutet af 1200-talet samt och synnerligen utvisade och fingo först under en långt
senare tid åter tillträde till landet. Äfven från Frankrike utvisades år 1306 helt
oförberedt alla judar af konung Filip IV, hvilken bemäktigade sig deras egendom,
sålde deras fastigheter och tvang deras gäldenärer att betala till de kungliga kassorna;
dock försvunno judarne icke helt och hållet från landet. Öfver tiufvud taget åtnjöto
de flerstädes ett särskildt skydd af öfverheten, som i dem egde ett bekvämt objekt
för utpressningar. Ty för att alls tålas måste judarne erlägga såväl en regelbunden
personskatt, den s. k. judeskyddspenningen, som andra tillfälliga afgifter, och dess-
utom upptogo furstar och myndigheter ej sällan tvångslån af dem, med hvilkas åter-
gäldande de icke alltid voro så nogräknade. I Tyskland kommo judarne att intaga
en särskild ställning till följd af det dem garanterade kungliga beskyddet; de sades
stå i Kammerknechtschaft och gällde på visst sätt som konungens eller kejsarens
egendom. De utgjorde ett inbringande regal, hvilket dock i likhet med öfriga regaler
och höghetsrättigheter af konungen kunde öfverlåtas och äfven öfverläts till stormän
och städer. Till och med enskilda judar behandlades med hänsyn till de afgifter till den
kungliga kammaren, hvilka de voro underkastade, som förmögenhetsobjekt och
öfyerlätos som dylika. Allmänt sökte de kristne efter korstågstiden aflägsna judarne
frän allt omedelbart umgänge: i städerna tillätos de endast att bo på vissa gator
eller i vissa kvarter, där de hvarje afton innestängdes. Äfven måste de bära ut-
märkande klädespersedlar eller tecken, på hvilka de genast och otvetydigt voro
igenkännliga.
PRIVATLIFVET UNDET MEDELTIDEN
Familjen utgör grundvalen för hemlifvet. Den framträder
tydligare under den senare medeltiden till följd af uppkomsten
af tillnamn eller familjennamn. Det visade sig alltmera omöjligt
att inom en större befolkning, sådan den samlades särskildt i
städerna, urskilja de enskilda individerna uteslutande genom de till antalet
naturligen begränsade dopnamnen. Dock uppkommo tillnamnen icke i ett
slag, utan förutsätta en längre utveckling. De hafva allmänt sitt ursprung i en
kännetecknande tillsats till dopnamnet, hvilken gick i arf till de efterkommande.
Detta tillägg kunde utgöras af faderns namn (vanligen i genitivform eller med
tillfogande af ordet »son»), eller i fråga om främlingar af en härkomstbeteck-
ning; dessutom var det i städerna vanligt att benämningen på ett boningshus
öfverfördes till dettas egare. Tillnamnen kunde äfven föranledas af personliga
egenskaper, i främsta rummet fysiska, men äfven andliga och moraliska; ännu oftare
gå de tillbaka på beteckningen för ett ämbete eller yrke, och slutligen utgöras de
till stort antal af skämt- eller öknamn.
Familjen grundas genom äktenskapet. Att den mognade mannen skulle gifta sig
gällde under medeltiden nära nog som en själfklar sak; särskildt i städerna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
