Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den jordbrukande befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
W. PRlEÖENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
På så sätt uppväxte på jordegarens mark sedan 1200-talet ett stånd af fria bonde-
arrendatorer. Denna utveckling befrämjades i första hand af den sedan 1100-talet
tilltagande inre kolonisationen i de mellantyska bergstrakterna, men sedermera
framför allt af den stora tyska kolonisationen i öster. Här på kolonisationsområdet
infördes redan från början friare förhållanden, i det kolonisten efter fem- till
sjuårig full arrende-
frihet kom i åtnju-
tande af ett ärftligt
arrende, som icke var
ekonomiskt betung-
ande och hvars
rättsliga former voro
milda. I västra delen
af/rfket åter stegra-
des efterfrågan på
arbetskrafter till följd
af massutvandringen
af arbetsfolk mot
öster i förening -med
invandringen från
landsorten till stä-
derna. Detta kom i
sin tur de ursprung-
ligen lifegna klas-
serna till godo, i det
de i allt större om-
fattning trädde i jord-
egarnes tjenst eller
såsom krögare, små
landtbrukare, träd-
gårdmästare eller
handtverkare kom-
mo i utöfvande af en
själfständig näring
och på sin höjd
voro underkastade
en begränsad dags-
verksskyldighet. På
så sätt voro lifegen-
skapen och beroen-
det öfverallt på väg
att försvinna, och
senare delen af 1200-
talet betecknar i
detta afseende höjd-
punkten af det tyska
bondeståndets eman-
cipation. Men äfven
på 1300-talet gick
denna utveckling icke tillbaka, då de stora farsoterna omkring 1350 till den grad
decimerade befolkningen, att arbetskrafternas värde på nytt sprungo i höjden.
Det tyska bondehemmanet hade icke öfverallt samma storlek. Allt efter gårdens
omfång indelades bönderna i storbönder (Vollhufner), halfbönder (Halbhufner), fjärde-
delsbönder (Viertelhufner) o. s. v. ända till torpare och backstugusittare (Kåtner,
Häusler). Äfven om de bättre lottade bönderna snart utvecklade en stark ståndsanda
och gjorde den sociala olikheten rätt kännbar för småfolket inom kommunen, så
voro dock såväl bönderna själfva som de öfriga folkklasserna medvetna om likfor-
Bondelif i maj månad (fårklippning).
Kalenderbild ur kardinal Grimanis breviarium i
San Marco-biblioteket i Venedig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
