Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Härväsendets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRVÄSENDETS UTVECKLING.
469
Kejsar Maximilians
burgundiska krig.
Pennteckning af Augsburgsskolan
(tillskrifven Augustin Schmucker).
de bäst rustade, spjutbärande knektarne; därpå följde ett led beväpnadt med svärd
och till detta anslöto sig hellebardiärerna, under det att de öfriga spjuten bildade
fyrhörningens ytterkanter. Landsknektarnes dräkt var alltifrån början pittoresk och
färgrik, rnen icke luxuös, utan bekväm och åtsittande. Under senare hälften af 1500-
talet gick emellertid denna enkelhet förlorad, och dräkten blef allt brokigare och
extravagantare. Detta är blott ett symptom af landsknektsinstitutionens allmänna ur-
artning: de tyska knektarne förlorade sitt enkla, rättskaffens sinnelag, och utsväf-
ningar och dryckenskap togo öfverhand. Sin höjdpunkt nådde institutionen under
striderna i Italien vid början af 1500-talet intill Roms stormning och den berömdaste
landsknektsöfverstens, Georg von Frundsbergs, död.
Många egendomliga drag uppvisar slutligen det italienska krigsväsendet. Här
togo kommunernas militära krafter redan tidigt en betydande utveckling. Städernas
samtliga invånare, särskildt i Toskana och Lombardiet, voro militäriskt organiserade,
såväl till försvar som angrepp. Det krigsdugliga manskapet var fördeladt i baner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
