Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. De europeiska staterna mot slutet af medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomtågade utan motstånd hela Italien. I Florens störtade han Mediceerna, intågade
i Rom, förjagade Aragonierna ur Neapel och tog deras konungarike i anspråk för
Frankrikes räkning. Därmed börjar det främlingsvälde i Italien, som skulle räcka
under tre och ett hälft sekel. Det franska företaget återverkade i sin tur på de andra
europeiska makterna, i första rummet på Spanien, som för sin del upptog de aragonska
anspråken på södra Italien och trädde i opposition till den franske eröfraren. Med
Spanien förband sig äfven konung Maximilian, mindre i egenskap af tysk konung än
som hufvudman för den habsburgska ätten: under intrycket af de franska eröfringarne i
Italien ingicks den 5 november 1495 en af alla tiders viktigaste familjeförbindelser,
äktenskapsfördraget mellan Maximilians ende son Filip och den spanska infantinnan
Johanna. Sedan nämligen Johannas ende broder tidigt aflidit och dennes efterkommande
jämte en äldre syster äfvenledes bortryckts af döden, var hon ensam kvar såsom
Ferdinands och Isabellas äldsta barn, och då i Spanien tronen gick i arf äfven på
kvinnosidan, blef hon arftagerska till den spanska monarkien. På så sätt lades grunden
till en förening af det habsburgskt-burgundiska och det spanska väldet. Denna blef
sedermera såtillvida verklighet, som den äldre af Johannas och Filips båda söner,
Karl, förenade Spanien och Nederlanden under sin spira, under det att den yngre
sonen, Ferdinand, erhöll de österrikiska arflanden. Äfven Ferdinand ingick sedermera
ett till sina politiska följder betydelsefullt äktenskap, i det han förmälde sig med dottern
till Wladyslaw af Böhmen och Ungern. Sedan Marias ende broder konung Ludvig år
1526 aflidit utan arfvingar, gjorde Habsburgaren såsom hennes gemål anspråk på tron-
följden i de båda konungarikena, hvilka äfven båda tillföllo honom. Vid den nyare
tidens början voro sålunda Maximilians och Ferdinands och Isabellas barnbarn^ af
hvilka Karl dessutom som den förstnämndes efterträdare erhöll det romerska konunga-
dömet, härskare öfver en högst betydlig del af Europa jämte de nyupptäckta spanska
kolonierna på andra sidan världshafvet. Gentemot denna världsliga makt se vi nu det
franska konungadömet inveckladt i en nästan oafbruten strid, därtill tvunget lika
mycket af intresse för sitt eget bestånd, som för att bibehålla den ställning det nyligen
intagit i Italien. Motsättningen mellan dessa makter har under århundraden utöfvat
ett väsentligen bestämmande inflytande på mellersta och södra Europas öden. Italien
åter, det värnlösa föremålet för de starkare nationella makternas strider, eröfrade å
sin sida Västerlandet på fredlig väg genom att åt detta förmedla den individualistiska,
vetenskapliga och estetiska kultur, som betecknade en andlig seger öfver medeltiden.
En icke mindre betydande uppgift var Tyskland förbehållen: i politiskt afseende ännu
ofärdigt och omoget, förde det på det religiösa området kristenheten tillbaka till de äkta
källorna för dess tro och grep sig an att befria densamma ur den förvärldsligade,
härsklystna påfvekyrkans band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
