Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. England och Frankrike under det 15:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND OCH FRANKRIKE UNDER 15: DE ÅRHUNDRADET.
423
Jeanne cTArcs tillfångatagande i Compiégne.
Elfenbenssnideri i katedralen i Domremy.
landsmäns slumrande fosterlandskärlek till lif, att de af vidskeplig fruktan intagna
belägrarne besegrades och staden befriades (1429). Detta blef början till Frankrikes
återupprättelse. Själf förde Johanna Karl VII till Reims för att krönas; först häri-
genom kunde han i fransmännens ögon återställa sin legitimitet. Buren af den ny-
väckta hänförelsen inom landet skulle hon äfven hafva fört honom till Paris, om
icke den klenmodige mannen ryggat tillbaka för detta vågstycke. Ja, för Karls om-
gifning tycktes den hjältemodiga flickan redan hafva blifvit till besvär och förlägen-
het. Det återstod henne intet annat än att på egen hand, såsom anförerska för en fri-
skara, fortsätta kriget till Frankrikes befrielse. Därvid hade hon oturen att utanför
Compiégne falla i burgundernas händer. Dessa utlemnade henne till engelsmännen,
af hvilka hon dömdes som trollkvinna; ståndaktig intill det sista led hon i Rouen
döden i lågorna den 30 maj 1431.
Genom Johannas uppträdande hade Frankrikes slumrande energi väckts till nytt
lif. Engelsmännen, som redan funno svårigheter att skaffa erforderliga medel till
krigets fullföljande, hämmades i sin framryckning, och samtidigt löste sig förhållan-
det till Burgund. En fredskongress i Ärras (1435) blef visserligen utan resultat; men
sedan kort tid därefter hertigen af Bedford aflidit, skilde sig Filip af Burgund defi-
nitivt från främlingarne, och slöt fred med Karl VII. Då nu kriget förnyades, var
framgången helt och hållet på fransmännens och burgundernas sida. År 1436 eröf-
rades Paris, och engelsmännen sågo sig hänvisade till Normandie och några fasta
platser i Maine och Picardie. Utmattning å ömse sidor förlamade snart de öppna
fientligheterna, och från och med år 1444 inträdde formligt vapenstillestånd. Sedan
år 1448 försökte engelsmännen visserligen åter vapenlyckan, men förgäfves: nu först
drabbade dem de afgörande slagen. Åren 1449 och 1450 bragte dem förlusten af
Rouen, Harfleur, Cherbourg samt nederlaget vid Formigny, år 1451 gåfvö sig Bor-
deaux och Bayonne. Därpå koncentrerade sig kriget än en gång kring Bordeaux.
Talbot, grefve af Shrewsbury, engelsmännens åttioårige, firade fältherre, intog sta-
den ånyo; men till slut dukade han med många af de sina under vid Castillon, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
