Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. England och Frankrike under det 15:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
KonUllg Karl VJIrS af Frankrike kröning i Reims. Elfenbenssnideri i katedralen i Domremy.
många af" de sina fann ett Blodigt slut; återstoden af hans anhang samlade dauphin
Karl (VII) omkring sig för att på så sätt söka hålla det burgundiska partiet stången.
Under tiden hade engelsmännen fattat fast fot i Bretagne och Normandie, hvilket å
andra sidan ledde till ett närmande mellan Burgund och dauphin. Man föranstaltade
en sammankomst; men vid denna kom det till ett häftigt meningsutbyte, som till sist
öfvergick till handgripligheter, i det dauphins följeslagare nedhöggo hertigen (den
10 september 1419). Mordet på Ludvig af Orleans var nu försonadt, men Burgund
drefs åter i armarne på landets fiende. Genom fördraget i Troyes ställde sig hertig Filip
den Gode, Johans son, och med honom äfven den förståndssvage konung Karl VI samt
den härsklystna Isabeau helt och hållet på Henriks sida. Denne skulle förmäla sig med
en dotter till Karl VI och efterträda honom som konung af Frankrike; dauphin
förklarades förlustig sin rätt till tronen (1420). I Paris, där den engelske konungen
mot slutet af året höll sitt intåg, bekräftade rikets ständer uppgörelsen, hvarpå för-
mälningen mellan Henrik och Katarina af Frankrike egde rum. Hela landet ända
till Loire tillföll honom. Själf fick han visserligen icke njuta frukterna af dessa sina
framgångar, i det han redan den 31 augusti 1422 nåddes af döden, endast trettiofem
år gammal. Åtta veckor senare fanns icke heller Karl VI mer i lifvet, hvarpå Henrik VI,
Henrik V:s och Katarinas ännu icke årsgamle son, i Paris utropades till konung
af England och Frankrike. Regentskapet fördes under dennes minderårighet af hans
farbroder, hertigen af Bedford. Som kronpretendent, men utan alla utsikter, uppträdde
rikets arftagare, den okrigiske och osjälfständige Karl VII, som behärskades af sin
älskarinna, den sköna Agnes Sorel. Hans ställning hotade emellertid att blifva alldeles
ohållbar, när engelsmännen, som ånyo slutit ett nära förbund med Burgund, år 1428
med kraft återupptogo sin eröfringspolitik och träffade anstalter att öfver Orleans
intränga i södra Frankrike. Men här, framför det belägrade Orleans, inträffade
omslaget. Den som förorsakade detta var »Jungfrun af Orleans», Jeanne d’Arc, en
herdeflicka från Lothringen. Ledd af den fasta tron, att hon var utsänd af Gud till
sitt fäderneslands befrielse hade hon med öfvervinnande af alla svårigheter och allt
motstånd inträffat i Orleans; här väckte hennes uppträdande i sådan grad hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
