Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Kyrkoschismernas och de stora konciliernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick Hus dock icke så långt som Wyclif, men han betonar så mycket eftertryckligare,
att det är öfverhetens sak att råda bot för kyrkans brister, på samma gång som det
åligger lekmännen att uppsäga kyrkan sin lydnad, när hon icke öfverensstämmer
med den gudomliga lagen. Mycket obekväm för det eldiga Böhmen var oppositionen
af det tyska elementet vid universitetet, i det tyskarne enligt statuterna förfogade
öfver tre röster mot en böhmisk. Men då konung Wenzel proklamerade neutralitet
i de kyrkliga frågorna och undandrog den romerske påfven sin lydnad, universitetet
åter under inflytande af den tyska majoriteten icke ville gå med på detta steg, så
ingrep konungen egenmäktigt och gaf böhmarne tre röster mot en utländsk (januari
1409). Följden blef, att största delen af de tyska professorerna och studenterna
utvandrade och grundade en ny högskola i Leipzig; denna nådde inom kort en hög
blomstring, under det att universitetet i Prag nedsjönk från sin universella betydelse
till rangen af ett landsuniversitet. Men vid detta utöfvade Hus, åtminstone till en
början, ett oinskränkt inflytande. Han stod öfver hufvud vid denna tid på höjden
af sitt anseende, och de wyclifska lärorna utbredde sig nu från hufvudstaden till alla
delar af landet och eröfrade detta med storm. Den popularitet Hus åtnjöt inom
landet ökades ytterligare, då han med Wyclifs argument ifrade mot en aflat, som
påfven Alexander V hade påbjudit; å andra sidan råkade han i denna punkt i
oenighet med den teologiska fakulteten vid högskolan, hvilket snart skulle få
ödesdigra följder för honom.
Emellertid närmade sig den för synoden i Konstanz fastställda tidpunkten. Konung
Sigmund, som var det egentliga upphofvet till konciliet och därtill den barnlöse
Wenzels sannolike efterträdare i Böhmen, såg med bekymmer de kyrkliga
förvecklingarne därstädes. Han uppfordrade därför Hus att under hans skydd och lejd
inställa sig i Konstanz för att inför konciliet stå till svars för sina läror. Hus gaf
med glädje sitt samtycke: han hoppades ingenting mindre, än att vinna kyrkans
fäder för sina åsikter. Skyndsamt begaf han sig på väg och inträffade redan i
början af november 1414 i Konstanz, innan ännu Sigmund hunnit anlända dit. Men
här väntade honom hans motståndares, de pragska teologernas anklagelse, som lydde
på kätteri. Man satte honom i fängsligt förvar och öppnade redan den 28 november
processen mot honom. Nu infann sig Sigmund; bunden af sitt gifna ord och sin
lejd att skydda Hus, erfor han till sin harm hvad som händt och hotade att lemna
konciliet, om Hus icke frigåfves. Men det kyrkliga partiet vidhöll sin ståndpunkt,
och Sigmund kunde när allt kom omkring icke förmå sig att för böhmarens skull
riskera sitt eget verk, konciliet. Så var dennes öde besegladt. Synoden förklarade
den 4 maj 1415 Wyclifs lära för kättersk och fordrade af Hus att han skulle
återtaga densamma; identiteten mellan hans lära och engelsmannens betraktades som
notorisk. Då Hus icke ville taga tillbaka, för så vidt man icke kunde vederlägga
honom med bibeln, dömdes han att brännas. Ståndaktig intill sista ögonblicket led
han döden på bålet den 6 juli 1415.
Var rättegången mot Hus i Konstanz skändligt orättvis och kan Sigmund icke
fritagas från att på ett nesligt sätt hafva brutit sitt gifna löfte, så drabbade böhmarnes
hämnd också konungen och kurian på det hårdaste. Hos de förra, som förgäfves
sökt utverka sin profets frigifvande, väckte underrättelsen om hans död en storm
af förbittring, som spred sig till alla nationens klasser och ända upp till konungens
hof. Adeln stiftade för sin del ett »Herrenbund» för att fritt predika evangelium.
Å andra sidan förmåddes den städse vankelmodige konungen år 1419 af påfve
Martin att vidtaga åtgärder mot husiterna. Men hufvudstaden reste sig mot honom,
och den häftiga sinnesrörelse, som dessa händelser förorsakade konungen, blef hans
död: träffad af slag afled han den 16 augusti 1419. Enligt arfsrätten tillföll kronan
Sigmund, men husiterna vägrade att erkänna Hus’ mördare. Redan hade en radikal
strömning framträdt, som gick vida längre än Hus. Denna satte som sitt mål att
fullständigt afskaffa den bestående hierarkien och att återföra kyrkan, sedan hon
beröfvats sina världsliga besittningar, till det tillstånd, som rådt under det apostoliska
tidehvarfvet. Därvid skulle allt afskaffas, som icke hade sin grund i bibeln, så t. ex.
munkväsendet, fastorna, helgondyrkan, och framför allt förkastade man den speciella
skillnaden mellan andlige och lekmän samt läran om transsubstantiationen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
