Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Kejsar Fredrik II och hans efterträdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
G. KAUFMANN, KEJSARDÖME OCH PÅFVEDÖME INTILL 13: DE ÅRHUNDRADETS SLUT.
Han var då 56 år gammal. Redan som liten gosse bar han kronan och kände
hennes tryck. Sedan sitt 15:de år stod han i händelsernas midt, brådmogen till
kropp och själ, så att man nästan bäfvar, men det oaktadt var han ända till slutet full
af styrka och framför allt af själfbehärskning. När en gång en fanatisk tiggarmunk
högg hans häst i tygeln och därvid öfveröste kejsaren med smädelser, höll han sina
följeslagare tillbaka, då de ville tukta den fräcke slyngeln, i det han sade: »Låt
honom vara! Han vill gärna blifva en martyr, men genom mig skall han ej blifva det».
Äfven gentemot påfven bevarade han sitt lugn, men beklagligtvis ej gentemot de
lombardiska städerna. Han såg i dem rebeller mot den kungliga myndigheten, som
han i sitt konungarike Sicilien utbildat till en så godt som oinskränkt absolutism.
Det var visserligen icke hans afsikt att införa liknande rättigheter och förvaltnings-
former i de norditalienska städerna, men han medförde dock sin uppfattning i dessa
strider, och han visste dessutom, att de romerska kejsarne här en gång utöfvat vidt-
gående rättigheter. Ej heller saknades tecken på att den republikanska perioden
närmade sig slutet i dessa af partistrider sönderslitna samhällen, och att tyranndömen
skulle komma att upprättas öfver enskilda städer eller grupper af städer. Detta har
icke undgått Fredrik II, och kanske trodde han sig kunna leda denna utveckling
och taga den i sin tjenst. Var detta orsaken till att han efter segern vid Cortenuova
1238 ställde alltför
med vare huru som
helst. Att han icke
efter den nyss-
nämnda segern vid
Cortenuova in-
skränkte sina ford-
ringar, synes för
en iakttagare i
våra dagar som en
af de förnämsta
orsakerna till hans
motgångar. Men
då jag gör en efter-
gift för detta be-
traktelsesätt, in-
ställa sig andra
betänkligheter,
som mana en att besinna, huru invecklade förhållandena voro, och huru lätt själfva
partiförhållandena i norra Italien och hans egna anhängares fordringar kunde fram-
kalla motstånd mot en mildare politik, som afsåg att försona motståndarne. Kejsar
Fredrik hade icke händerna fria i den utsträckning, man måste förutsätta, ifall man
gör hans hårdhet eller hämndlystnad ansvarig för de försummade tillfällena att åter-
ställa freden.
Därmed skall dock alldeles icke förnekas, att Fredrik kunde vara hård och grym.
Han var däri icke olik sin fader Henrik VI. Han hade den absolute härskarens
människoförakt, som utan betänkande uppoffrar människor för sina planer och äfven
sina nycker. Grekernas och saracenernas traditioner fortlefde i normandernas och
äfven Hohenstaufernas sicilianska rike. Den lysande, ofta i rena besynnerligheter
måttlösa lyxen i hofhållningen var äfven traditionell. Ett harem af kristna och
saracenska kvinnor hörde till hans hof. Tjenare af alla nationer, »etiopiska negrer,
som blåste på silfvertrumpeter, moriska dansare och jonglörer» följde kejsaren till
och med till Tyskland. Äfven ett menageri förde han med sig på sina resor. Kame-
ler, lejon, pantrar, hvita björnar och en elefant åtföljde honom. I allt detta låg icke
blott något främmande, något som aflägsnade kejsaren från hans tyska folk, utan
därmed var också förenadt ett fördröjande af resorna och ett slöseri med penning-
medel, som icke kunde blifva utan ett visst inflytande på hans politiska verksamhet.
Men det brokiga skimret af denna färd, den färgrika glansen af skilda folkslag och
profven af deras konstfärdighet och deras moder var icke ett tillfälligt sammanträf-
hårda fordringar
på de besegrade
städerna, så har
han underskattat
motståndskraften
och borgarsinnet,
som här fram-
trädde. Men kan-
ske var det icke
så mycket falsk
beräkning som ett
uttryck af vrede
och hämnd. Kan-
ske ville han sta-
tuera ett exempel
på rebellerna. Här-
Inöfning af falkar för jakt.
Miniatyr ur den af kejsar Fredrik II skrifna jaktbokeii med
titeln: Tractatus de arte venandi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
