- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
615

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Quippe unum e superis alieno corpore tectum
Sacrilegæ necuere manus: sic numinis almi
Interfector ades.


Det visar sig emellertid af berättelsens fortsättning, att
Hadding icke ville ångra hvad han gjort, ehuru han fått veta,
att den som han dödat var ett öfverjordiskt väsen, och att
han länge vägrade att blidka de gudar, hvilkas sorg och vrede
blifvit väckta af dråpet. Först sedan kvinnans förutsägelse
bekräftats genom svåra hemsökelser, bekvämer sig Hadding
att söka försona de ifrågavarande makterna. Och detta gör
han genom att instifta den offerfäst, som kallas Fröblot och
allt sedan firades till guden Fröjs ära (Fro deo rem divinam
furvis hostiis fecit).


Haddings vägran att försona hvad han gjort, och det
trots han till en tid visar de gudamakter, som han genom
det begångna dråpet förnärmat, har sin enda förklaring däri,
att dessa makter voro vanagudarne, som länge understödde
hans fiender (se n:o 39), samt att själfva det öfverjordiska
väsen, som, doldt i djurskepnad, dödades af honom, var någon,
hvars besegrande var honom en hugnad och hvars bane han
ansåg sig berättigad och skyldig att vara. Denna förklaring
bekräftas till fullo däraf, att när han finner, att Oden och
asarne, hvilkas gunstling han var, icke längre hålla
skyddande händer öfver honom, samt att den af sierskan tillrådda
försoningen varder honom en nödvändighet, han då instiftar
det stora års-offret åt Fröj, Svipdags svåger. Att särskildt
denne gud måste försonas kan i sin ordning ej hafva någon
annan grund än den att Fröj var en närmare frände än någon
af asagudarne till det öfverjordiska väsen, af hvars baneman
han, Fröj, kräfde böter och försoning. Och då Saxo redan
förut meddelat oss, att Svipdag omkom i en »sjöstrid» med
Hadding, så hänvisar allt därpå, att vi i den omnämde
himmelsinnevånaren, som var dold i djurhammen och dödades
i vattnet, hafva att se Svipdag, Fröjas make.

Saxo låter oss icke veta hvad slags djurham det var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free