Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefnadsbana. Sedan asar och vaner åter blifvit förlikta, måste en
af deras första omsorger hafva varit att göra slut på fajden
mellan germanstammarne, emedan en fortsättning af denna
ej lät sig förena med den återställda freden mellan gudarne
(se n:o 41). Icke dess mindre fortsättes kriget i Midgard
(se n:o 41), och det är Svipdag, som är orsaken härtill. Han
har därmed gjort sig till rebell mot både asar och vaner,
och vi hafva att däri se orsaken till att han, såsom pros.
Eddan vet omtala, försvinner från Asgard (pr. Edd. 114).
Men han försvinner icke blott från gudavärlden, utan
slutligen äfven från den jordiska krigsskådeplatsen, och den gud
eller de gudar, som förorsakat detta, förtiga för Fröja hans
olyckliga och förnedrande öde. Det är då den trogna och
hängifna vanadisen begifver sig ut att leta efter sin älskling
i alla världar með úkunnum þjóðum.
Saxo ger oss två berättelser om Svipdags död, den ena
vederbörligen historierad, den andra troget öfverensstämmande
med mythen. Den förra säger, att Hadding besegrade och
dödade Svipdag i ett sjöslag (Hist. 42). Den senare förtäljer
följande (Hist. 48).
När Hadding efter sitt stora nederlag i kampen med
svearne uppehöll sig landsflyktig i en nordlig obygd, hände
det en solvarm dag, att han gick ut i hafvet för att bada.
Medan han tvådde sig i det kalla vattnet, såg han där ett
djur af alldeles egen art (bellua inauditi generis) och råkade
i strid med detsamma. Hadding dödade det med täta slag
och drog det upp på land. Men medan han gladdes öfver
denna bragd, ställde sig en kvinna i hans väg och sjöng en
sång, hvari hon lät honom veta, att den gärning han nu
föröfvat skulle draga öfver honom förskräckliga följder, intill
dess att han försonat den gudomliga vrede, som detta dråp
nedkallat öfver hans hufvud. Alla naturens krafter, vind och
våg, himmel och jord, skola varda hans fiender, såvida han
icke blidkar förtörnade gudar, ty det väsen, som han dödat,
var ett i djurham doldt himmelskt väsen, en af de
öfverjordiske:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
