Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till denna Fjölsvinns försäkran knyter sig nu en rad af
frågor och svar, som diktens författare planlagt med en
verkligen ovanlig fyndighet. Svipdag spörjer, om det likväl icke
vore möjligt att komma förbi de vaktande hundarne;
någonting i världen måtte väl ändå finnas, läckert nog att reta
deras matlust och afvända deras uppmärksamhet. Fjölsvinn
medgifver, att det finns två läckerbitar, som kunde verka så,
men de äro köttstycken, som ligga i hanen Vidofners lemmar
(str. 17, 18). Den som kan skaffa sig dem, han kan smyga
hundarne forbi. Men hanen Vidofner sitter högt uppe i
världsträdet och tyckes vara oåtkomlig. Finns då, frågar Svipdag,
något vapen, som kan bringa honom död ned? Jo, svarar
Fjölsvinn, ett sådant vapen finns: det smiddes nedanför
nágrindr, smeden var en Loptr, denne vardt beröfvad (rúinn)
det för den guldglänsande hanen så farliga smidet, och nu
befinner det sig hos Sinmara, som lagt det i en kista af
segt järn inom nio njarð-lås (str. 25, 26).
Ytterst svårt och farligt måste det vara att begifva sig
till det ställe, där Sinmara vistas, och söka tillegna sig det
så omsorgsfullt förvarade vapnet. Svipdag frågar, om någon,
som ville försöka det, har hopp om att komma tillbaka.
Fjölsvinn svarar, att det i Vidofners ledkotor (völum) ligger
en blank lie (hakformigt ben?). Kan man förskaffa sig
den, bära den till Luðr (platsen för underjordskvarnen), och
öfverlämna den till Sinmara, så kan hon bevekas att
utlämna det ifrågavarande vapnet (str. 27—30).
Det framgår häraf, att villkoret, hvarpå Svipdag kan komma
in i borgen, där Menglad vistas, är att han skall vara i
besittning af ett vapen, som blifvit smidt af en gudafiende, här
kallad Loptr och således jämförd med Loke, som egentligen
bär detta epithet. Eger han icke det för gudarne
otvifvelaktigt farliga vapnet, det enda som kan döda världsträdets
guldglänsande hane, så öppnas icke borgens port för honom, och
de vaktande ulfhundarne låta honom icke komma genom den.
Men Fjölsvinn hänvisar äfven på, att det under vanliga
förhållanden och för den, som icke blifvit därtill af Ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
