Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig porten, utan att råka ut för andra vedervärdigheter än
några afvisande ord från Fjölsvinn, som snart ändrar ton
och ger honom upplysningar om hvad han spörjer — allt
detta förutsätter, att mythen måste angifvit starka och
tillfyllestgörande skäl för att något så ovanligt kunde ske.
Flerestädes antydes i Grogalder och Fjölsvinnsmal, att ödets makter
hafva utsett Svipdag till att fullgöra utomordentliga ting och
uppnå ett mål, hvars vinnande ser ut att vara omöjligt. Att
nornorna hafva en särskild afsigt med honom, och att Urd
skall beskydda honom och med osynliga band länka hans
bana, huru irrande den må synas, låter redan hans moder
Groa ur griftkammaren förstå. Och när Svipdag ändtligen
ser Menglad skynda att kasta sig i hans famn, säger han
själf, att det är Urds oemotståndliga dom, som fogat det så:
Urðar orði kveðr engi maðr. Men ensamt för sig kan Urds
beslut icke episkt motivera, att Svipdag upptages i Asgard
och, ehuru ej af asabörd, vinner den oerhörda äran och
lyckan att varda make till den skönaste af asynjorna och en
af de högsta gudinnorna: Urd måste hafva hopfogat själfva
händelsekedjan så, att Menglad vill ega honom, att Svipdag
gjort sig förtjänt af hennes kärlek, och att asagudarne finna
det vara bäst för sig själfve att fösta denne motståndare vid
sig med frändeband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
