- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
373

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Str. 77: Deyr fæ,
        deyia frændr,
        deyr sialfr it sama;
        ec veit einn
        at aldri deyr:
        domr vm dauðan hvern.


(76) »Dö skall din hjord, dö dina fränder, dö äfven du
själf; men »ords» fräjd dör aldrig för den, som en god (»ords»
fräjd) sig förvärfvar.»

(77) »Dö skall din hjord, dö dina fränder, dö äfven du
själf; ett jag vet, som aldrig dör: domen öfver hvarje död.»

Hitintills ha dessa strofer tolkats så som om Oden eller
Havamals skald velat därmed säga: hvad du eger i jordiska
håfvor är förgängligt, dina fränder och du själf, I skolen dö;
men ett vet jag, som aldrig dör: det rykte du förvärfvat bland
människorna, det eftermäle, som du af dem får på din döda
mull öfver ditt skaplynne och ditt lifs gärningar. Det ryktet
är odödligt, det eftermälet är oförgängligt.

Men kan detta verkligen hafva varit skaldens mening?
Och kunna dessa, som det vill synas, i Nordens hednatid
vidt bekanta strofer varit så uppfattade af sina åhörare och
läsare? Skulle icke Havamals författare och de månge, som
lyssnat till och fäst sig vid dessa hans ord, hafva vetat lika
väl som alla andra till någon ålder och erfarenhet komna
personer, att i de allra flesta fall går knappt en mansålder
förbi, innan det rykte som en hädangången förvärfvat bland
de efterlefvande, dött bort tillika med minnet af den
hädangångne?

Kunde det undgått Havamal-skaldens och hans åhörares
uppmärksamhet, att mängden af dödliga människor är så stor
och under århundradenas lopp så tillväxer, att de
efterkommandes förmåga att bevara allas deras minne är otillräcklig
för ändamålet?

Var det ej särskildt bland germanerna, innan de fingo
en litteratur, ett välbekant sakförhållande, att skaldekonsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free