Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas magni. Ordet har en dubbelbetydelse, som framträder
i verbet magna, hvilket betecknar både att göra stark och
att verka med öfvernaturliga medel.
Af detta torde framgå med tillräcklig tydlighet, att tinget,
som här menas, ej är Alltinget på Island eller Gulatinget i
Norge eller något annat på jordens yta hållet ting. Den
tingsstad, som här afses, måste vara belägen i något af de
mythiska riken, mellan hvilka jorden grundades. Och det
måste vara öfvermänskliga väsen af högre eller lägre rang,
som där innehafva domsätena och vedergälla människors
synder med heiptir. Men i Asgard inträda icke
människoskaror med tungor beseglade af döden; för enhärjarne, som
bjudits till Valhalls fröjder, äro inga heiptir i beredskap.
Och emedan mythen endast kännt eller endast meddelat oss
kunskap om två tingsplatser, där öfvermänskliga väsen
rådpläga och döma, nämligen tinget i Asgard och tinget vid
Urds brunn, och då det är egentligen blott å det sistnämda
som gudarne utöfva domareverksamhet, så drifvas vi af alla
vittnesbörd till det resultat, att Sigrdrífumál här lämnat oss
upplysningar om samma tingsplats, till hvilken Hvedrungs
fränka kallade konung Halfdan att efter döden infinna sig.
Skarpt skilljer Sigrdrífumál med uttrycket á þvi den
ifrågavarande rättegångsplatsen från alla andra. Dikten säger sig
mena det ting, där människoskaror fara i fulla domar. »Fulla»
äro de domar, mot hvilka inga formella eller materiella jäf
kunna göras — oåterkalleligt giltiga domar. Det enda slags
domar, hvilka mythen omtalar som sådana, som domar, hvilka
»aldrig dö», äro de »öfver hvarje död».
Detta förer oss till de bekanta och ofta anförda
stroferna i Havamal:
Str. 76: Deyr fæ,
deyja frændr,
deyr sialfr it sama;
enn orztirr
deyr aldregi
hveim er ser goðan getr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
