Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»gaf målrunor», d. v. s. löste hennes ditintills som af döden
förseglade tunga.
De som förstå att använda dessa mäktiga runor äro
ganska få. Oden berömmer sig af att känna dem;
Segerdrifva, som också är kunnig om dem, är en dis, icke en
människodotter. De runor Hadding använde voro ristade af
Hardgrep, en jättinna, som beskyddade honom. Men inför
den domstol, hvarom här är fråga, komma människor i massa
(þióðir), och bland dem måste det vara ett ringa antal, som
trängt så djupt in i det hemliga runovetandet. För dem, som
så gjort, är det at vigt och till förmån. De kunna nämligen
värna sig med dem mot anklagelser, som åsyfta att »med
frätande ve vedergälla dem hvad skada de vållat»; de kunna
inför domstolen mæla till sitt försvar.
Det följer häraf, att de människoskaror, som träda in på
denna tingsplats, stå där med förlamade tungor. De äro och
de förblifva inför sina domare stumma, såvida de icke känna
målrunorna, som mäkta lösa deras tungors band. Om den
dödes tunga heter det i Sólarljóð 44, att hon är til trés
metin ok kolnat alt fyr utan.
Hvad sorg eller skada man vållat vedergälles å detta
ting med heiptir, såvida man icke, tack vare målrunorna, är
mäktig att tala och framlägga värnande skäl. I Havamal 151
har ordet heiptir betydelsen af något öfvernaturligt och
magiskt. En liknande betydelse har det äfven här, såsom redan
Vigfusson påpekat. De magiska målrunorna skola, tvinnade,
väfda och hopfogade, bilda likasom en skyddande drägt kring
den anklagade mot de magiska heiptir’na. I den nämda
Havamalstrofen låter skalden Oden omskrifva och åtminstone delvis
förklara ordet heiptir med mein, som »äta» sina offer. Det
ligger i mythens natur att föreställa sig sådana krafter som
personliga väsen. Vi hafva redan sett sjukdoms-andarne
uppträda så (se n:o 60). Personliggjorda voro äfven heiptir’na.
De voro den germaniska mythens erinnyer, beväpnade med
törnegissel (se nedanför).
Han, som å tinget främst skipar vedergällningens lag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
