362 (Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta enligt Hallfred Vandradaskald.) [1] Måhända äro dessa
löshästar afsedda för de personer, som kvalryttarinnan för
till sotdöd och som hon har att vägleda till underjorden.

Folksägner ha intill våra dagar bevarat minnet af den
»fult vuxne» hästen, en trebent nämligen, som, då han visar
sig, bringar sjukdom, farsot och päst. Dansk folktro (Thiele
I, 137, 138) känner detta monstrum, och ordet helhäst har
bevarats i danska språkets ordskatt. Sjukdomarne, som
helhästen medför, äro dödsfarliga, men icke alltid dödliga. När
de ej äro det, anses den tillfrisknade hafva löst sitt lif med
den tribut af kraftförminskning och plågor sjukdomen
förorsakade honom, och han har då i symbolisk mening gifvit
»döden en skjäppe havre» (åt hans häst). Enligt folktron
i Slesvig (Arnkiel I, 55; jämför J. Grimm, D. Myth., 804)
rider »Hel» i pästtider omkring på en trebent häst och dödar
människor. Den fult vuxne hästen är således icke förgäten
i arfsägner från hednatid.

Völuspa förtäljer, att i människoslägtets urtid vandrade
trollkvinnan Heid mellan gårdarne och var välkommen gäst
hos elaka kvinnor, emedan hon kunde »säjda Leikin» (seið
hon Leikin). Enär nu Leikin är »kvalryttarinna»,
»dödsrvttarinna» och rider Helhästen, kan uttrycket »säjda Leikin» här
ej betyda annat än: medels trolldomskraft sända Leikin,
sjukdoms- och dödsbringerskan, till de personer, som äro föremål
för »elaka kvinnors» onda önskningar — eller i abstraktare
mening: trolla dödsfarliga sjukdomar på människor.[2]

[1]

Tiðhöggvit lét tiggi
Tryggvar sonr fyrir styggvan
Leiknar hest á lesti
ljótvaxinn hræ Saxa.

Vinhróðigr gaf viða
visi margra Frisa
blökku brúnt at drekka
blóð kvellriðu stóði.
(Ol. Tryggv.. k. 30.)

[2] Völuspa 23, Cod. Reg. säger om Heiðr:

seið hon kvni,
seiþ hon Leikin.

Bokstafven v nyttjas i denna handskrift både för u och y (jämför
Bugge, Saem. Edd. Fortale X, XI), hvadan kvni kan läsas både kuni och
kyni. Den senare läsningen ger logisk mening. Kyni är dativ af kyn
n., som har betydelsen af något trolskt, öfvernaturligt, monströst. Kynja-mein och kynja-sótt betyda påtrollade sjukdomar. Seið är i båda
raderna preteritiform af verbet siða, ej i någondera raden substantivet
seiðr.

Det fanns en helig säjd och en ohelig, allt efter de ändamål, för
hvilka säjden gjordes, och de ceremonier, som därvid användes. Den
heliga afsåg att utverka något godt åt den säjdande eller andra, eller att
utröna gudarnes vilja och framtida öden. Den säjd, som Heiðr nyttjar,
är den oheliga, af gudarne hatade och tid efter annan i lagarne
förbjudna, och detta sätt att säjda betecknas i Völuspa som »säjda med
kyn.» Om en sak, som ej bedrifves med rätta medel, heter det, att hon
ej är kynja-lauss, »kyn»-fri.

Läsarten i Cod. Hauk.: seid hon hvars hon kunni, seid hon
hugleikin har uppenbarligen för sin tillvaro att tacka någon »emendator»,
som icke längre förstod meningen och ville sätta något lättbegripligt i
stället för det dunkla han här tyckte sig förefinna.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/vrgerman/1/0366.html

		Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 / 362 (1886-1889) Author: Viktor Rydberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|