Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lekamen, ur hvilken detta medvetna och känsliga element flyktat,
ej förflyttades till Hades, utan gick här uppe sin förgängelse
till mötes, antingen han brändes, högsattes eller var sjunken
till hafvets botten, det visste våra hedniske fader lika väl som
vi. Det visste redan stenålderns folk.
Uttrycket naportar står icke enstaka i mythens
eschatologi. Ett af de pinorum, som ligger inom naportarne, kallas
nastränderna, Nástrandir och skildras i Völuspa som
uppfyldt af fasor. Och náir framgengna, »framlidnes kadaver»,
kallas de offer, som Nidhögg, den vingade underjordsdemonen,
där suger.
Det ligger i sakens natur, att ordet nár, så användt, ej
kan hafva sin vanliga betydelse, utan eger en särskilld
mythologisk, som måste haft sitt rättfärdigande och sin förklaring
i den hedniska underjordsläran.
Det händer icke sällan, att lagböcker bevara forntida
ordbetydelser, som icke återfinnas annanstädes i litteraturen.
Den isländska lagboken Grågås (II, 185) uppräknar fyra
kathegorier, inom hvilka ordet nár kan tillämpas på en ännu
lefvande människa. Galg-nár kan, äfven om han lefver, den
man kallas, som blifvit hängd; graf-nár den som blifvit satt
i grift; skär-nár eller fjäll-nár kan, äfven om han lefver, den
kallas, som blifvit utsatt att dö på utskär eller fjäll. Här
tillämpas ordet nár således på varelser med medvetande och
förmåga att lida, men under den förutsättning, att de äro
sådana, som hemfallit under straff afsedda att icke upphöra,
så länge de äro i stånd att förnimma dem.
Detta är också det begrepp, som ligger under den mythiska
användningen af ordet náir på fördömda och kvalda varelser
i underjorden.
Erinra vi oss nu, att våra fäder trodde på en andra död,
på ett själars aflidande nere i Hades, så finna vi, att detta
samma bruk af ifrågavarande ord, hvilket vid första
påseendet måste förefalla underligt, är en konseqvent utveckling
af den föreställning, att de från Hels salighetsängder förviste
dö för andra gången, när de föras öfver gränsen till Nifelhel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
