Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är den förra dödshotelsen upprepad i annan form.
Den förra skrämde henne icke. Men hvad som nu slår henne
med förskräckelse är skildringen Skirner gifver af den lott,
som väntar henne i det dödsrike, som är bestämdt för henne,
jättemön, om hon dör under gudarnes hämnande vrede
(gambanreiði). Hon skall då komma till den ängd, som är
belägen nedanför na-portarne, fyr nagrindr neþan (str. 35)
och bebos af rimthursar, hvilka, såsom vi skola finna, icke
förtjäna namnet mannasynir, äfven om ordet menn tages i
generellaste mening och omfattar jättar af manligt kön.
Detta uttryck fyr nágrinðr neðan har varit en
faststående eschatologisk term, hvarmed en särskild afdelning,
ett särskildt rike, i underjorden betecknats. I Lokasenna
(str. 63) säger Thor till Loke, sedan denne öfvergjutit gudarne
med fräcka smädelser, att om han icke tiger, skall
hammaren Mjölner sända honom i Hel fyr nagrindr neþan. Hel
nyttjas här i sin vidsträckta bemärkelse och denna begränsas
genom tillägget »nedanför naportarne» till en viss bestämd
afdelning i underjorden. Som man af uttryckets användning
på Loke finner, är denna afdelning af sådan beskaffenhet, att
den är egnad att hysa asafiender och gudsförsmädare.
Ordet Nágrind, som alltid nyttjas pluralt och därmed
hänvisar på mer än en port af det slag som ordet afser, har
till första sammansättningsdel nár (pl. náir), som betyder lik,
kadaver. Na-portar äro således lik-portar.
Benämningen måste synas underlig, ty det är ju icke
döda kroppar, utan själar, lösta från sina på jorden
qvarlämnade kroppar, som nedstiga i dödsriket och få olika bostäder
där. Huruvida våra hedniske förfäder hade en mer eller
mindre materiell föreställning om själen är ett spörsmål, som
här icke behöfver upptagas till behandling (se därom n:o 95).
Huru de än föreställde sig densamma, så vittnar blotta
tillvaron af ett Hades i deras mythologi därom, att de tänkte
sigt att ett medvetet och förnimmande element i människan
skilldes genom döden från den kropp, hvarmed det i lifvet
varit förenadt, och kom ned till underjorden. Att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
