Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kvalens världar. När de drabbas af denna andra död,
äro de ju för andra gången náir. Och enär detta sker vid
portarne till Nifelhel, var det följdriktigt att kalla de portarne
nágrindr.
Man kan tänka sig, att det är fasa, förtviflan eller raseri,
som vid åsynen af naportarne sliter bandet mellan den
fördömde anden och hans Hades-lekamen, och att den förre vill
sväfva bort ifrån sin rysliga bestämmelse. Men huru än
därmed förhåller sig, så ega de hämnande makterna runor, som
fånga flyktingen, fastkedja honom vid hans Hadeskropp och
nödga honom förnimma med den. Solsången, en kristen, men
vid hedendomens knappt öfverstigna gräns stående sång, talar
om fördömde, hvilkas bröst blifvit ristade med blodiga runor,
och Havamal om runor, som återgifva medvetandet åt náir.
Sådana runor känner Oden; ser han i sitt träd ett galg-nár
(virgil-nár), så kan han rista runor med den verkan, att
liket kommer ned och talar med honom[1] (se n:o 70).
Somliga af underjords-náir’na hafva rörelseförmågan qvar
och äro dömde att vada i »tunga strömmar». Till dem höra
menedare, mordvargar och äktenskapsbrytare (Völusp. 38). Bland
dessa strömmar är Vadgelmer, i hvilken de, som beljugit
andra, finna sin långt räckande vedergällning (Sigurðarkv. II,
4). Andra náir bära den prägel, som deras benämning
tillkännagifver, och emottaga, stela och orörliga, utsträckta på
järnbänkar, sitt straff (se längre ned). Saxo, som efter vidlyftigare
skildringar af hedendomens Hades än de, som kommit till
vår tid, sammansatt sina berättelser om Haddings och Gorms
underjordsfärder, öfversätter eller omskrifver ordet náir med
exanguia simulacra (sid. 426).
Den bestämmelseort efter döden, hvarmed Skirner hotar
den motsträfviga Gerd, är belägen, äfven den, inom
Ef ec se a tre vppi
vafa virgilná,
sva ec rist
oc i rvnom fác,
at sa gengr gumi
oc mælir viþ mic. Havam. 157.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
