Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotfolk och ryttare i de germaniska fylkingarna, föres af
asafadern själf, hvars Gungner smiddes åt honom af Ivaldes
söner, innan ännu den fördärfliga brytningen mellan gudarne
och dem inträdt.
Hammaren är Thors högheliga vapen. Innan Sindre
smidde honom en af järn (Gylfaginning), svängde han en
hammare af sten. Detta säger själfva namnet hamarr, klippa,
sten. Klubban är, som vi sett, germanpatriarkens och föres
vid sidan af Thors hammare i striden mot frostmakterna.
Stridsyxan har varit Njords. Detta framgår af en jämförelse
mellan omskrifningar, förekommande i pros. Edd. s. 346 och
Isländ. sag. 9. Den mythologiska kärnan i den ena
omskrifningen är: Njörðr klauf Herjans hurðir, »Njord klöf Odens
portar» (då vanerna intogo Asgard); i den andra kallas
stridsyxan Gauts meginhurðar galli, »Odens store ports skada».
Bågen är ett vapen, som nyttjas af Asgardsgudarne Höðr
och Ullr; men för ett skott från bågen stupar Balder, och
mythens ypperste pilslungare är, såsom vi skola se, ej en
asagud, utan en broder till Thjasse. (Vidare bidrag till
vapenmythen lämnas i n:o 39.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
