Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevisligen äfven, att de sibyllinska böckerna i Rom skulle
innehållit berättelser om hjältarne i trojanska kriget. Men
deremot är fullkomligt säkert, att de hänvisade till gudar och
till en gudakult, som till största delen voro för romarne
främmande, innan de sibyllinska böckerna kommo där i bruk, och
att dessa böcker äro en hufvudorsak till den förvånande
förändring den romerska mythologien genomgick under de
republikanska århundradena. Romerska gudakretsen, som från
början hade endast få gudar gemensamma på igenkänligt sätt
med den grekiska, utvidgades nämligen under detta skede med
gudar och gudinnor, som dyrkades i Grekland samt i den
grekiska och greciserade delen af Mindre Asien, hvarifrån de
sibyllinska böckerna härstammade. Detta skedde på det sätt,
att när hälst romarne i nöd och trångmål rådfrågade de
sibyllinska böckerna, fingo de det svar, att det var den ene eller
andre grekisk-asiatiske guden eller gudinnan, som vredgades
och borde försonas. I och med försoningsceremonierna vardt
då också guden eller gudinnan upptagen i Roms Pantheon
och fick förr eller senare äfven tempel, hvarefter det icke
dröjde länge, innan romarne tillegnade sig de myther, som i
Grekland voro gängse om dessa lånade gudomligheter. Häraf
förklaras, att samma romerska mythologi, som i sina älsta
källor är så egendomlig och så olik den grekiska, möter oss
i den romerska litteraturens guldålder i så nästan fullständigt
grekisk skrud, att romersk mythologi och grekisk då kunde
anses för nästan en och samma sak. Det oaktadt visste
romarne äfven under den sista antika tiden att skilja mellan
sina inländske gudar och de genom sibyllinska böckerna
införde. De förre dyrkades enligt romersk ritus, de senare
enligt grekisk. Till de senare hörde Apollo, Artemis, Latona,
Ceres, Hermes-Mercurius, Proserpina, Cybele, Venus och
Esculapius. Och att de sibyllinska böckerna voro ett
grekiskt-asiatiskt verk, hvars ursprungsland var Mindre Asien och det
trojanska området, hade romarne likaledes klart för sig. När
den capitolinske Jupiters tempel nedbrann år 84 före Kristus,
gingo de sibyllinska böckerna förlorade; men staten kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
