Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke undvara dem. En ny samling måste anskaffas, och detta
skedde väsendtligen så, att man samlade de orakelspråk man
kunde finna särskildt på sådana ställen, der man antog, att
den trojanska eller erythreiska sibyllan vistats, således i Mindre
Asien, särskildt i Erythræ och i Ilium, det gamla Troja.
Hvad nu Hermes-Mercurius vidkommer, meddela de
romerska annalerna, att det var på de sibyllinska
böckernas befallning som han år 399 före Kristus fick sitt första
lectisternium. Lectisterniet var ett offer; gudabilden lades
på en bädd med en kudde under vänstra armen, och vid
bildens sida ställdes ett bord med en måltid, hvilken som offer
erbjöds guden. Vid pass hundra år dessförinnan hade
Hermes-Mercurius i Rom fått sitt första tempel.
Hermes-Mercurius syntes således, i likhet med Apollo,
Venus, Esculapius och andra, hafva varit en för Rom
ursprungligen främmande gud, hvars dyrkan blifvit af den
trojanska sibyllan anbefalld romarne.
Detta var för de medeltidslärde bekant. Må vi nu erinra
oss, att det stod fast för dem som en otvifvelaktig
vetenskaplig sats, att gudarne ursprungligen varit dödliga menniskor,
furstar och hjältar, samt att den förgudade furste, som
romarne dyrkat under namnet Mercurius, grekerna under
namnet Hermes, var densamme, som germanerna kallade Oden
och från hvilken förnäma germaniska familjer ledde sin
härkomst. Erinra vi oss vidare, att den sibylla, som skulle
anbefallt romarne dyrka den gamle konungen Oden-Mercurius,
ansågs hafva varit en trojanska, och att hennes böcker
ansågos hafva innehållit berättelser om Trojas hjältar, jämte
hvarjehanda profetior, så måste enligt detta
föreställningssätt de gudar, som infördes i Rom genom de sibyllinska
böckerna, hafva varit berömde trojaner, som lefvat och
kämpat i tiden före Trojas undergång. Häraf följde då
som oundviklig logisk konklusion, att Oden egentligen
varit en trojansk furste, och enär han i den germaniska
mythkretsen var den ypperste af gudarne, ansåg man
sannolikast, att han var densamme som trojanske konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
