Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människorna. Oden, vindens herre, gjorde sammaledes.
Mercurius var kämpalekarnes gud och likväl icke krigsgud till
facket. Oden var också kämpalekarnes och stridernas herre,
men krigsgudens syssla hade han lemnat åt Tyr. I det
väsentliga syntes således Mercurius och Oden likna hvarandra.
För de lärde måste nu detta vara ett ytterligare bevis
för att den enligt deras åsigt historiske herrskare, som
romarne kallade Mercurius och germanerna Oden, varit en och
samma jordiska personlighet, som lefvat i en aflägsen forntid
och lockat både greker, romare och germaner att dyrka sig
som gud. För att få veta något mer och pålitligare om denne
Oden-Mercurius än hvad de germaniska hednasagorna kunde
meddela, hade man således endast att aktgifva på och rätt
uttyda hvad Roms häfder hade att förtälja om Mercurius.
Som bekant, förvarades länge i det kapitolinska
Jupiterstemplet i Rom några hemlighetsfulla skrifter, som kallades de
sibyllinska böckerna. Romerska staten var böckernas egare
och vakade med stränghet öfver att deras innehåll förblefve
en hemlighet för alla utom för de vederbörande, som hade
att begagna dem. Ett prästerligt kollegium at ansedde män
var tillsatt för att vakta och, när omständigheterna så kräfde,
rådfråga dem. Den förr vanliga föreställningen, att romerska
staten begagnade dem, för att lära känna framtida
tilldragelser, är oriktig. Man nyttjade dem uteslutande för att få veta,
medels hvilka bot- och försonings-ceremonier man kunde
afvända högre makters vrede vid tillfallen, då Rom befann sig
i svårigheter eller då järtecken af det ena eller andra slaget
hade uppskrämt folket och ingifvit farhågor för förestående
olyckor. Då framtogos de sibyllinska böckerna af de dertill
utsedde, och ur något språk eller ställe i dem utläste de
hvilken gudamakt det var, som vredgades och borde blidkas.
Sedan detta skett, offentliggjorde de sin utläggning af stället,
men icke sjelfva ordalagen af det tolkade stället, ty detta,
såsom utgörande en del af den sibyllinska texten, måste
förblifva till ordalagen okändt. Böckerna voro skrifna på
grekiska språket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
