- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
55

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt namn af laug, som betyder bad, och anmärkningsvärdt
är, i förbindelse härmed, att författaren till prosaiska eddans
företal identifierar Saturnus med vattenherrskaren Njord.

Här hade nu de latinlärde ett i deras ögon säkert bevis
för att den Oden, om hvilken deras forntidssägner talat så
mycket, var och af deras hedniske fader erkänts vara samma,
i deras ögon historiska personlighet, som romarne dyrkat
under namnet Mercurius.

Det kan vid första påseende synas underligt, att
Mercurius och Oden uppfattades som identiske. Vi äro vane att
föreställa oss Hermes-Mercurius sådan den grekiska skulpturen
bildade honom: som idealet af en skön och smidig yngling,
medan vi föreställa oss Oden såsom en äldre man med ett
grubblande hemlighetsfullt utseende. Och medan Oden i den
germaniska mythen är gudarnes fader och herre, intager
Mercurius i den romerska en visserligen förnäm ställning som son
af Zeus, men likväl ej förnämare än att han också kan vara
Olympens mycket sysselsatte budbärare. Men hvarken greker
eller romare eller germaner fäste mycken vigt vid sådana
omständigheter i de lärospån de aflade i jämförande mythologi.
Romarne visste att en och samme gud kunde hos ett och
samma folk framställas i olika skepnad, och att lokalsagorna
ej häller alltid voro ense med afseende på deras
slägtskapsförhållanden och rangställning inom gudakretsen. De fäste
sig dess mer vid hvad Tacitus kallar vis numinis: den
betydelse guden egde i natursymboliskt afseende eller innehade
med afseende på samhällets förrättningar och mänsklig kultur.
Mercurius var sinnebilden af klokhet och förstånd. Så äfven
Oden. Mercurius var vältalighetens gud; Oden likaledes.
Mercurius hade infört diktkonst och sång bland människorna.
Sammaledes Oden. Mercurius hade lärt människorna
skrifkonsten; Oden hade skänkt dem runorna. Mercurius tvekade
icke använda list, när det gällde att bemäktiga sig något, som
han åtrådde. Oden var ej häller i det afseendet särdeles
nogräknad om medlen. Mercurius med vingar på hatt och hälar
genomflög rymden och uppträdde ofta som vandrare bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free