Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
papyrus att skrifva på och hade fört ordentliga årsböcker, som
gingo många sekler tillbaka i tiden. Den källan måste
således vara den tillförlitligare. Men hvad hade hon — hvad
hade de romerska årsböckerna eller de romerska skrifterna i
allmänhet att förtälja om Oden? Absolut intet skulle det
tyckas, eftersom namnet Oden eller Wodan icke förekommer
hos någon af författarne inom den antika litteraturen. Men
detta var blott ett skenbart hinder. Vårt folks forntidskonung
Oden, sade man, har burit många namn, olika bland olika
folk, och intet tvifvel kan råda derom, att han är densamme
som romarne kallat Mercurius och grekerna Hermes.
Bevis för riktigheten i att göra Oden till samma person
som Mercurius och Hermes skulle de lärde kunnat finna redan
i Tacitus’ afhandling om Germanien, der det i nionde kapitlet
säges, att germanernas förnämste gud är densamme som
romarnes Mercurius. Men Tacitus var under detta skede af
medeltiden nästan okänd i klostren och skolorna. De måste
undvara detta bevis; men de hade för samma sats ett annat,
som till fullo ersatte det.
Ursprungligen nyttjade romarne icke tidsindelningen i
sjudagarsveckor. De hade i stället en åttadagarsvecka, inom
hvilken landtmännen egnade de sju till arbete, den åttonde
till torgbesök. Men sjudagarsveckan var sedan mycket gamla
tider i bruk hos vissa semitiska folk, och redan i den romerska
republikens tid voro många judar bosatte i Rom och Italien.
Genom dem vardt sjudagarsveckan allmänt bekant. Det judiska
bruket att iakttaga sabbathens, den första veckodagens, helighet
genom inställande af allt arbete måste falla främlingarne,
bland hvilka de bodde, i ögonen. Särskildt namn för hvarje
dag i veckan egde judarne emellertid icke. Men mer än de
bidrogo de österländske, egyptiske och grekiske astrologer och
stjerntydare, som talrikt besökte Rom för att der göra lycka,
till att sprida bruket af sjudagarsveckan bland verldsstadens
alla klasser, och astrologien förde med sig särskilda namn
på veckans samtliga dagar. Lördagen var planeten och
planetguden Saturnus’ dag, söndagen sölens, måndagen månens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
