Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högättade germaniska slägterna, som trodde sig härstamma från
gudarne, var att desse ursprungligen varit människor:
konungar, höfdingar, lagstiftare, hvilka, begåfvade med högre visdom
och hemliga kunskaper, begagnade sig af dem för att deras
folk skulle tro dem vara gudar och dyrka dem som sådane.
Båda svaren läto, som nämdt, väl förena sig; ty gifvet var,
att när desse högmodige och bedräglige herrskare lemnat det
jordiska, skulle deras osaliga själar ingå i de onda
demonernas leder och som demoner fortfara att bedraga folken, för
att upprätthålla genom alla slägtled en mot den sanna
religionen stridande dyrkan. Båda sidorna af detta
föreställningssätt återfinna vi under hela medeltiden som gängse bland de
germaniska folken. Den ena, den som företrädesvis framhöll,
att de gamle gudarne vore onda demoner, afspeglar sig i
folksagor från detta tidsskede. Den andra sidan, som
företrädesvis framhöll, att de gamle gudarne varit dödliga
människor, trollkunnige furstar och lagstiftare, afspeglar sig
mer i de germaniska krönikorna och ansågs bland de lärde
som den vetenskapliga åsigten.
Häraf följde då med nödvändighet, att Oden, den
förnämste af germanernas gudar och från hvilken deras
furstehus gerna ville leda sina ättetal, också måste hafva varit en
klok och trollkunnig forntidskonung, och man kunde naturligtvis
icke utan med stort intresse söka upplysningar om, när och hvar
denne furste egentligen regerat och hvarifrån han ledde sitt
ursprung. Två slags källor för forskning i detta ämne
förelågo: den ena källan var den inhemska skatten af mythiska
sånger och sägner; men hvad som kunde vara historiskt i
dem förekom väl de sökande vara så omspunnet af
vidskepelse och dikter, att de ur dem tyckte sig hafva föga att hemta.
Men man hade numera jämte dem en annan källa, som, hvad
historisk trovärdighet vidkom, syntes stå oändligt högre,
nämligen den i klosterbibliotheken befintliga latinska litteraturen.
Under århundraden, då germanerna icke begagnade andra
medel än diktkonsten för att åt minnet bevara sina fäders
öden och bragder, hade ju romarne haft pergament och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
