Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 18 maj 1940 - Myntverket och skiljemyntbehovet, av Alf Grabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8000
7000
mo
£ 5000
I 4000
I 3000
2000
Teknisk Ti dskrift
té
14
12
I
•1»
1000
Jan. Febr. Mors April Haj Juni Juti dug. Sept. Okt Nov. Dec.
1934
Fig. 1. Riksbankens behållning av skiljemynt
under olika månader år 1934.
0,79 millioner kr. per år. Årsresultatet 1939 utgjorde
närmare 12 millioner kronor.
Den år 1935 inträdande plötsliga ökningen i
skilje-myntbehovet liar sedan 1873 endast sin motsvarighet
i ökningen krigsåret 1914 och inflationsåret 1918.
Företeelsen är synnerligen märklig och någon
tillfredsställande förklaring till dess inträdande torde
vara svår att lämna. Sannolikt är den beroende på
ett mycket stort antal faktorer. Sålunda spelar den
goda industriella sysselsättningen och de därmed
stigande arbetslönerna kanske den största rollen, men
därtill kommer också den starkt ökade samfärdseln
genom biltrafiken. Orter, där tidigare endast en
mycket begränsad skiljemyntsmängd funnits ha
plötsligt blivit satta i förbindelse med det övriga landet.
Behovet av växelpengar för bussar och spårvagnar
samt ej minst det rikt florerande nöjeslivet, biografer,
dansbanor, tivolinöjen m. m. ställa stora anspråk på
skiljemynt. En faktor, vars verkan svårligen låter
sig uppskattas, men vars betydelse säkerligen är
mycket stor, är den låga inlåningsräntan vid banker
och penninginstitut. Växelpengarna bliva mera
allmänt kvarliggande i affärernas kassalådor och
innevånarnas fickor.
Man var givetvis till en början böjd att anse
företeelsen av mera tillfällig art. Så blev emellertid ej
fallet. Skiljemyntbehovet har ökat oupphörligt och
i stegrat tempo. Anledningarna äro ytterst
svårförklarliga. Man har trott att allmänheten särskilt det
senaste året (1939) skulle ha i stor utsträckning
undangömt silvermynt i spekulationssyfte och i rädsla
för inflation. Det förefaller emellertid åtminstone
undertecknad knappast troligt att så varit fallet i någon
större utsträckning, även om det icke kan förnekas
att så i vissa fall förekommit. Däremot inverkar
särskilt under 1939 en faktor av stor betydelse, nämligen
de relativt stora inkallelserna till beredskapstjänst i
armén. De inkallade hava ofta varit förlagda till
platser, där normalt mycket ringa skiljemyntbehov
•föreligger. Till följd därav måste skiljemynten
dirigeras dit från andra platser, varvid givetvis lätt brist
uppstår innan det hela råkar i jämvikt. Den
allmänna prisstegring, som ägt rum särskilt under 1939 och
1940 å alla slags förnödenhetsvaror är även en
kraftigt bidragande orsak till myntbristen.
Det är tydligt att den oerhörda ökningen av
myntbehovet kommit att ställa mycket höga anspråk på
myntverket. Dess uppgift har ju i allmänhet varit
att ersätta förslitna och indragna mynt samt sörja
m m m m tm ms m
Fig. 2. Skiljemynttillgången 1910—1940
i kronor pr innevånare. Heldragna linjen
betecknar i rörelsen befintliga mynt och
den streckade linjen totala
mynttillgången. Skillnaden mellan kurvorna betyder
sålunda hos riksbanken och myntet
inneliggande lager.
lör att den i allmänhet relativt långsamt förlöpande
ökningen i myntbehovet tillgodosetts. Dess tekniska
utrustning härstammar i stort sett från år 1910, då
det nuvarande mynt- och justeringsverket senast
omorganiserades. Byggnaderna härstamma från år 1850.
Under det att på 1920- och början av 1930-talet
myntbehovet i allmänhet kunde tillgodoses genom
nyprägling av mynt till ett par millioner kronors
värde växte anspråken oerhört. År 1938 var präglingen
uppe i 6 millioner och 1939 i ca 11,5 millioner kronor.
Det skulle här föra allt för långt att i detalj ingå
på de åtgärder som vidtagits inom verket för att
möjliggöra den ökning av produktionen, som måst
äga rum. I stort sett är medlet en långt driven
rationalisering och förenkling av arbetsoperationerna i
förening med en starkt ökad precision i maskiner och
verktyg, såväl som hos den enskilde arbetaren.
Sålunda påbörjades redan 1928 arbeten för att öka
precisionen vid valsningen av silver. Gällande
bestämmelser för vikten av 1- och 2-kronor fordra en
valsningsnoggrannhet av resp. ± 0,098 mm och ± 0,00(5
mm. Valsslipningen måste grundligt omarbetas,
klippverktygen omkonstrueras m. m., varjämte efter
långvariga vetenskapligt lagda undersökningar
befanns att även andra helt oväntade faktorer än
valsverken influerade på noggrannheten. Resultatet av
arbetet har blivit att noggrannhetsgraden stigit från
ca 35 % 1927 till 92 à 93 % 1940. Härigenom har
kapaciteten hos kontrollvägningsavdelningen stigit från
350 mynt per arbetstimme till över 2 000 utan ändring
av maskinparken. Då denna avdelning tidigare
utgjorde den "minsta sektionen" i tillverkningen var
härigenom ett avsevärt hinder för större tillverkning
eliminerat.
Genom utarbetande av en ny metod för
silveranalys nedbringades analystiden för legeringarna från ca
45 minuter till 10 minuter. Härmed möjliggjordes
införandet, av rationellare smältningsmetoder med ty
åtföljande minskning i arbetspersonal.
Genom ett sorgfälligt studium av själva präglings-
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
