Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 18 maj 1940 - Myntverket och skiljemyntbehovet, av Alf Grabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 20 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 18 MAJ
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Myntverket och skiljemyntbehovet, av Alf Grabe. — De termodynamiska grundbegreppen, av
Sven Svantesson, ■— Tidskriftsnytt. —• Ingenjörsregistreringen. — Notiser. — Tekniska föreningar. —
Problemhörnan. — Sammanträden.
Myntverket och skiljemyntbehovet.
Av ALF GRABE.
Det liar under senare åren framemot liösten och
vintern rått en betydande brist på skiljemynt,
vilken särskilt under 1939 var oerhört besvärande. Vissa
tecken tyda på att så även i år kan bliva fallet.
Detta har givit anledning till en närmare
undersökning om variationerna i skiljemyntbehovet. Då det
var av särskilt intresse att se huru världskriget 1914
—1919 inverkade på förhållandena har
undersökningen utsträckts till år 1910.
Åtgången av skiljemynt uppvisar normalt tämligen
stora variationer under årets olika månader. I
början av året strömma mynten in till bankerna och via
dessa till riksbanken och mot slutet av året ut i
rörelsen. En god uppfattning om variationerna kan
man sålunda ernå genom studiet av riksbankens
behållning vid slutet av varje månad. I fig. 1 visas i
diagramform variationerna under ett typiskt år.
Härvid är att märka att den under hösten utströmmande
kvantiteten icke endast mätes av skillnaden mellan
riksbankens behållning under olika månader.
Härtill bör givetvis läggas myntverkets tillverkning
under samma tid, minskad med kvantiteten indragna
mynt. Under senaste åren har denna sistnämnda
kvantitet varit så liten, att den praktiskt är utan
betydelse. Under 1930-talets första år var däremot
indragningen betydande och uppgick till i runt tal 1
million kronor om året.
Även åren 1939 och 1940 uppvisa samma
variationer, men i betydligt mindre grad. Sålunda var
åter-strömningen till riksbanken under de två första
månaderna 1940 endast ca 700 000 kronor.
Av större intresse är givetvis variationerna år från
år. Härvid har jag valt att åskådliggöra
skiljemyntbehovet genom att dividera den totala tillverkade
kvantiteten mynt minskad med de indragna med
folkmängden den 31 december varje år. Denna siffra
som skulle representera skiljemyntmängden per
individ är givetvis icke exakt, enär en del mynt på olika
sätt försvunnit ur rörelsen såsom borttappade,
förstörda genom eldsvådor, förvarade i samlingar i
in-och utlandet m. m. Härtill kommer även att omkring
1920 silverpriset var onormalt högt och t. o. m.
översteg präglingsvärdet hos våra silvermynt. Detta
medförde att en kvantitet mynt nedsmältes innan
detta genom särskild förordning belades med straff.
Den mängd mynt som sålunda försvann ur rörelsen
kan icke närmare bestämmas. Någon ledning för
bedömandet av myntförlusternas storleksordning kan
man möjligen få genom att jämföra präglade och
inlösta järnmynt. Det visade sig här att närmare 10 %
försvunnit. Sannolikt är emellertid siffran för
silvermynten vida lägre eftersom dessa ha större värde och
följaktligen hållas bättre reda på.
I fig. 2 är grafiskt sammanfört mynttillgången per
innevånare från och med år 1910 till 1940, varvid den
sistnämnda uppskattats. Den prickade linjen
utmärker tillgängliga mynt under det att den heldragna
angiver i rörelsen verkligen befintliga mynt. Skillnaden
mellan dessa kurvor angiver sålunda de förråd som
den 31 dec. varje år fanns hos Riksbanken och Kungl.
Myntet. Det bör anmärkas att bland skiljemynten
även inräknats den 31 dec. utelöpande
1-kronorssed-lar under världskriget 1914—19.
Under åren 1910—1913 höll sig myntcirkulationen
vid kr. 5: 50—6:00 per innevånare samt riksbankens
och myntets förråd vid ca 1 krona eller då
folkmängden då utgjorde omkring 5 millioner cirka 5 millioner
kronor. Krigsutbrottet 1914 betecknar en stark
ökning i cirkulationen upp till ca 7: 30 per individ,
vilken tillgodoses dels genom ökad tillverkning och dels
genom minskning i riksbankens behållning,
ökningen fortgår i relativt rask takt och
maximicirkulatio-nen nås den 31 dec. 1918 samt utgjorde då kr. 9: 20
per individ. Härefter noteras en till en början
långsam men sedan hastigt förlöpande minskning och
bottnen nås under deflationskrisen 1922, då
myntcirkulationen är nere i ca 5: 75 per innevånare.
Depressionen är emellertid kortvarig och år 1924 synes
redan verkningarna i stort sett övervunna och
myntcirkulationen har nått kr. 8: 65 per individ.
Ökningen fortgår sedan i långsam takt med någon
minskning under år 1932. Ännu 1933 överstiger
cirkulationen knappast 10 kronor per innevånare, men
f. o. m. 1935 inträder en snabb ökning och vid
innevarande års slut beräknas cirkulationen vara uppe i
närmare det dubbla mot 1933 eller cirka 18 kronor
per innevånare. Under åren 1873—1933 hade
präglats sammanlagt 77,5 millioner kronor och inlösts ca
9,4 millioner eller netto 68,1 millioner. Ären 1934—
1940 präglades 48,5 millioner och inlöstes 1,1 millioner
eller netto 47,5 millioner kronor. Medeltalet 1873—
1933 utgjorde sålunda 1,27 millioner och 1934—1940
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
